294 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

ödemarkernas hem och på de små öarna, vilkas invånare
eljes äro i så hög grad hänvisade till sig själva. Tusentals
blinda och sjuka välsigna också radion, och för svenskarne i
främmande land har den blivit ett band, som förenar dem
med det gamla hemlandet. För fartygen på havet är radio-
telegrafen numera oumbärlig. Den har skaffat räddning åt
många, som annars skulle ha gått under.

Kronprins OÖskar och hans familj
sid. 535

beskrivas av överintendenten Fritz von Dardel sålunda i
hans »Minnem: »Kronprins Oskar var en vacker karl med en
mild och smekande blick, men han saknade sin kunglige
faders manliga, energiska ansiktsuttryck; dock kunde vid
vredesutbrott även hans ögon sända förkrossande blickar.
I allmänhet hade han dock något kvinnligt och kokett i gång,
hållning och åtbörder. Hans alltid likformigt friserade hår
och mustascher berövade härjämte hans utseende all origi-
nalitet.

Karl Johan, som likt alla kungar var avundsjuk om sin
makt, avhöll systematiskt sin son från all inblandning i riks-
styrelsen, och denne kom härigenom att huvudsakligen syssel-
sätta sig med sina många kärleksförbindelser, med förslag
till nya uniformer samt med fångvårdsfrågor.

Vad angår kronprinsessan, så var hon vacker och ståtlig,
kanske något väl mager men mycket intelligent och hade
ett synnerligen älskvärt sätt mot alla. Man hade ej annat
att förebrå henne än hennes katolska religion, och man
misstänkte hennes biktfader, en schweizare från S:t Gallen
vid namn Studach, för att här bedriva propaganda. Den
religiösa fördragsamheten lämnade ännu åtskilligt övrigt att

på sig själv, en kombinerad känslostämning, som antagligen utlöste sig
i en svordom över — telegrafverket.

Kanhända är det från liknande tilldragelser som legenden om telefo-
nisternas ymniga kaffedrickning och förtjusande små pratstunder egent-
ligen leder sitt ursprung&, tillade Rix med sin övliga humoristiska glimt
i ögonen.
