304 SMÄRRE RÄTTELSER.

Det var också på engelskt initiativ som Sverige på sommaren
1856 erbjöds den garanti mot ryska anfallsplaner, som »no-
vembertraktaten» skulle utgöra. Detta har tidigare påvisats
av den norsk-amerikanske forskaren Knaplund. Till en början
var traktaten avsedd att endast garantera N o r g e s område,
men Oskar I ansåg av flera skäl — av vilka det viktigaste var
hotet mot Gotland — att garantin även borde gälla Sveriges.

Traktaten innehöll, att Sverige lovade att icke till Ryss-
land avstå eller till denna makt utbyta något område
och ej heller medge Ryssland någon betes-, fiske- eller annan
rätt inom sina gränser. Att orden »till Ryssland avstå»
utsattes ansågs med rätta som mycket sårande för denna
stat — man kunde ju på vanligt diplomatiskt sätt ha skrivit
»till någon annan makt,. Men mot de svenska diplomaternas
förslag i denna riktning opponerade sig engelsmännen ytterst
kraftigt, och svenskarne gåvo vika. Vad hade engelsmännen
för skäl härtill? Tydligen inte bara att kompromettera Sverige!
De ville ha möjlighet att eventuellt själva slå sig ned på Got-
land eller ville åtminstone inte garantera Gotland annat än
mot Ryssland. Och varför stod det i traktaten utbyta?
Jo engelsmännen voro rädda för den åtminstone tänkbara
lösningen av Sveriges-Norges och Rysslands tvistefrågor,
att de båda parterna skulle göra ett sådant byte med varandra
— att Ryssland erhöll kusten vid Varangerfjorden mot att
Sverige t. ex. fick Åland.

2. Smärre rättelser.

Sid. 45 r. 3—5: Påståendet att Puke icke skulle ha varit
vuxen sin uppgift att leda operationerna mot ryssarne i
Västerbotten bör utgå. I 9:e bandet av Generalstabens verk
om 1808—59 års krig heter det: »Intet ansvar torde kunna på-
läggas Puke, som på alla sätt sökte förmå de båda armé-
cheferna [Wachtmeister och Wrede] till ett kraftigt uppträ-
dande och genom valet av Ratan såsom landstigningsplats
skapat ett gynnsamt strategiskt utgångsläge för operationen
mot Kamenskis kår.»
