FOLKUNDERVISNING I DEN GAMLA GODA TIDEN. 327

konsten.! Den som fick platsen, var emellertid en f. d.
arbetare.

Vid samma tid anställde Vårdinge socken i Gnestatrakten
som ambulatorisk folkskollärare en konfirmandyngling från
socknen, vars meriter bestodo däri, att han var något boksynt
och — ofärdig. Eftersom han alltså var »ur stånd att bliva
dräng eller som arbetskarl skaffa sig sin bärgning och icke lärt
något hantverk, kunde man, menade sockenmännen, »åt-
minstone på försök anställa ynglingemn» för att skaffa honom
bärgning.

Men ännu mycket sämre än så kunde det vara bevänt med
gamla tiders skaolmästare. I Fryksände hade man t. ex. en
»skolgubbe», som då och då fick friskjuts till kronans häkte
i Karlstad för att spisa vatten och bröd. I några Närkes-
socknar sköttes undervisningen ännu på 1870-talet av en
galenpanna, som hade varit handlande, snickare, smed, sadel-
makare, orgelbyggare, gränsridare och smugglare. Ej att
undra på att man så mången gång hör kyrkoherdar klaga, att
byskolmästaren äger »ett inskränkt begrepp och saknar all
förmåga att undervisa barnm.

På spinnsidan var barnundervisningen flerstädes en bi-
syssla för socknens barnmorska. Det hände även, att ungdo-
mens uppfostran togs om hand av »kringstrykande käringar

och pigor».
+

I städerna var det i allmänhet n å g o t bättre ordnat med
barnundervisningen än på landsbygden. Det fanns nämligen
en och annan fast stadsskola, och så brukade det även bestås
en mycket elementär undervisning åt »stadens uslaste barn»,
dem som voro intagna på fattighuset. Flerstädes voro också
stadens skolor inhysta i fattighuset.

Även vid en del bruk och liknande samhällen voro skolor
inrättade. Från en dylik läroanstalt, vid Vattholma bruk
ett par mil norr om Uppsala, finnas några skolbetyg från bör-

1 Läsa innantill kunde han däremot. Men hans metodik! När
han skulle utfråga barnen om stycket »Den vanliga flugan» i läseboken,
blev första frågan: »Va bemärte flåga?» (Vad bemärkte flugan? d. v. s.
Vad är flugan för ett slags djur? eller Hur ser flugan ut?) Då ingen av
småttingarne kunde svara, gav han själv svaret: »Som en liten fugel.»
