LANCASTERSKOLOR. 331

Lancasterskolor.

Eftersom det var svår brist på dugliga lärare, gällde det
att så mycket som möjligt utnyttja de få, som funnos. Man
måste försöka att få deras undervisning att räcka till för så
många barn som möjligt. Den, som fann på den mest använda
metoden för en lärare att sköta flere skolklasser på en gång,
var en engelsk prästman vid namn Lancaster. I slutet
av 1700-talet samlade han allt större skaror av fattiga barn
i sin skola i London. Han delade upp dem i grupper eller
»cirklar» om 10—12 elever alltefter deras begåvning och
kunskaper, och inom varje cirkel leddes undervisningen av en
mera försigkommen lärjunge, en monitör. Den duktigaste
av monitörerna blev generalmonitör. Han var lärarens
närmaste biträde och ställföreträdare.

Omkring år 1820 kom lancastermetoden eller växelunder-
visningen eller inbördesundervisningen, såsom den också kal-
lades, till vårt land. Nu började man hoppas att kunna be-
reda undervisning även åt de mest vanlottade, så att »okun-
nighetens, sedeslöshetens och lasternas välde därigenom be-
segrades».

En åskådlig bild av livet — ja just liv et — i en lanca-
sterskola ha vi fått av en gammal lärare i Göteborg, Johannes
Johansson, som på 1840-talet själv var med som general-
monitör. Ungefär så här har han berättat om en lancaster-
skola i stadsdelen Majorna: »Där voro vid pass 200 barn sam-
lade, gossar och flickor, i en ålder från 7 till 15 år. Somliga
läste abc, andra stavade, andra läste innantill på stavnings-
tabeller, andra utantill i katekesen, andra återigen läste på
de olika räknetabellerna, och varje flock eller cirkel sjöng sin
egen behagliga melodi och lade därvid an på att överrösta alla
andra. Det är då lätt förklarligt, att det blev en allt annat
än harmonisk konsert.»

Ännu i långt senare tid föreskrev den gängse pedagogiska
handboken följande: »Ett barn i sänder uppläser hela sin
läxa, varvid fordras, att det i katekesen kan utantill
både frågor och svar samt i bibiliska historien
jämväl allt ordagrant.» Och när förhöret gick,
