FRÅN VÅR FOLKSKOLAS BARNDOM. 339

nerlig gunst mot läraren, ifall de skickade sina barn till sko-
lan. Ja det kunde hända, att t. o. m. en skolrådsledamot upp-
manade barnen att trotsa lärarnes tillsägelser eller helst inte
alls gå i skolan, emedan de inte fingo lära annat än »romaler».!

På flere håll drogo församlingarna ut på tiden med de i
folkskolestadgan påbjudna åtgärderna. Ända till 1848 kunde

EE

I denna stuga i Salbo, ett par mil väster om Sala,
hölls skola åren 1858—1882.

det i vissa socknar dröja, innan någon fast folkskola kom till
stånd. Men det fanns även föräldrar och målsmän, som in-
sågo sanningen av Havamals ord »Ej bättre börda man bär
på vägen än kunskap myckem.

Föreskrifterna i 1842 års folkskolestadga ledde till att de
flesta församlingar läto uppföra skolhus vid kyrkorna. På
sina håll använde man dock sockenstugan till skolsal. Men
som många barns hem lågo miltals från skolhuset, var det
omöjligt för en hel del småttingar att gå dit. Därför in-

1 Förmodligen menade han »romaner», en litteraturgren, som han

säkerligen hade mycket oklara begrepp om. Förmodligen visste han
bara, att de voro en högst fördärvlig lektyr!
