340 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

rättades s. k. ambulatoriska skolor, som flyttade mellan vis-
sa stationer inom församlingen, vanligen 3—4. Dessa skolor
brukade inhysas i bondstugor. Då kunde det hända, att ett
trettiotal barn packades in i ett litet kyffe på vinden med
ett enda fönster — som förstås inte kunde öppnas! Ja i en
och samma församling kunde det vara ordnat med det upp-
växande släktets undervisning på följande sätt: i en by hölls
skola i en tvättstuga, en s. k. brygghuskammare, i en annan
by i en drängstuga, där två drängar logerade om nätterna,
i en tredje i »en liten mörk och låg stuga, varest tvenne in-
hyseshjon, en gammal avskedad soldat och en £. d. piga, hade
sin bostad. Dessa personer lågo i rummet under nätterna och
uppehöllo sig på dagarna i en liten kammare bredvid skol-
rummet. Aromen i rummet var ej på morgnarna särdeles
behaglig, och ej blev den just förbättrad genom de många
skolbarnen och av deras i rummet befintliga matkorgar med
diverse innehåll. Därtill kom, att gubben ett par gånger
dagligen mitt under pågående lektion kom in och ur sitt
skåp tog fram tobak, som han själv planterat och skurit,
stoppade och tände sin pipa, varigenom atmosfären i rummet
blev ännu ljuvligare.» |

Den dagliga lästiden brukade vara från klockan 8 på mor-
gonen till mörkrets inbrott med en frukost- och en middags-
rast. För detta arbete skulle läraren enligt folkskolestad-
gans bestämmelse åtnjuta en lön av minst 80 riksdaler i pen-
gar, 8 tunnor spannmål samt kofoder och bostad, bestående
av ett enda litet rum. Detta var en avsevärd förbättring
av folkskollärarnes ekonomiska ställning — om också ej lö-
nen gick upp mot vad som brukade bestås en bonddräng i
Skåne.

Skillnaden blir ännu mer iögonfallande, när man be-
tänker, att skolmästaren naturligtvis hade helt andra ut-
gifter än drängen, särskilt för kläder. Men i allmänhet
tyckte bönderna, att skolmästarens lön var en bra betalning
för ett sådant latmansgöra som att sitta inne i ett varmt rum
sex timmar och sedan kunna få äta och sova återstoden av
dygnet. Och när en skolmästare i Skåne talade med en av
traktens bönder om hur svårt hans företrädare hade haft att
reda sig på sina 300 kronor om året, utbrast gubben: »Ja hur
skulle lönen kunna stå sig till sånt frosseri som hans! Kan
