NÅGRA ORD OM FOLKHÖGSKOLAN. 343

slut, kunde jag gå in i den nu tomma skolan och med tårar
av saknad vandra upp och ned i gångarna. Jag trivdes så
väl, att jag mången gång sade: ”Jag törs ej tänka på den
dag, då jag skall vända ryggen åt skolan!I Och jag blev sjuttio
år, innan den dagen kom.»

Några ord om folkhögskolan.

Sid. 33—35

Folkhögskolor finns det numera ej blott på landsbygden
— även huvudstaden har en. De besökas ej blott av jord-
bruksungdom, utan även stora skaror från hantverkarnes
och industriarbetarnes krets få där sina vyer vidgade. Folk-
högskolans uppgift, sådan den angivits i dess stadgar, är »att
söka utbilda sina elever till ansvarskännande och självstän-
diga personligheter men icke att påtrycka dem någon viss
åskådning i politiska och religiösa frågor». Tvärtom hör det
till folkhögskollärarnes plikter att »visa tillbörlig grannlagen-
het och fördragsamhet gentemot oliktänkande».

Många tusen äro de ungdomar i vårt land, som kunna
stå upp och vittna, att de vid en folkhögskola fått en helt
ny livsinställning till det goda, glada och uppbyggande ar-
betet i samhället. Och till ungdomens vakenhet bidrar ej
minst den kamratliga samvaro, som ger industriarbetaren
och den blivande bonden tillfälle att personligen lära känna
och förstå varandra under ett för bägge utvecklande sam-
liv med sina lärare. Om den saken har Ali Nordgren, en
av våra mera bemärkta folkhögskollärare, vid en »Folkhög-
skolans dag» på Skansen yttrat de tänkvärda orden: »Jag
undrar, om det någon annorstädes i vårt land — med undan-
tag för riksdagen — råder en sådan umgängeslivets demo-
krati som i våra folkhögskolor. Och jag menar, att detta
samliv också ger en viktig del av folkhögskolans effekt som
medborgarskola.»
