DÅ REPRESENTATIONSREFORMEN GENOMFÖRDES. 359

Ännu viktigare var emellertid, att kungen kom till samma
uppfattning. Utan tvivel påverkades han därtill av några
bland sina mest pålitliga och uppriktiga vänner inom adels-
kretsarna. Och sedan han i sin tur fattat position, övergav
han sin kyligt neutrala hållning och lade sitt stora inflytande
i vågskålen till förmån för förslagets antagande.

Men låt oss höra, vad en av de män, som stodo kungen
nära, säger! Hovmannen och konstnären Fritz von Dardel
skriver i sin dagbok den 2 december, alltså tre dagar efter
det kungen språkade med deputationernas medlemmar och
två dagar innan debatterna i stånden började: »Det är emel-
lertid alldeles säkert, att denna politiska rörelse! vid sidan
om riksdagen gjorde ett starkt intryck på Karl XV och
åstadkom en avgjord förändring i hans uppfattning av ställ-
ningen. Kung Karl hade visserligen redan dessförinnan givit
efter för sina lagliga rådgivares anförda skäl och satt sitt
namn under det nya representationsförslaget, men han hade
gjort detta med motvilja och i den fasta övertygelsen, att
förslaget skulle bliva förkastat av de bägge privilegierade
stånden. Vid nästföljande riksdag hade han sedan tänkt
komma fram med ett nytt förslag, som vore mera förmånligt
för kungamakten, och vilket då borde hava alla utsikter till
framgång. De under sista dagarna såväl inom riddarhuset
som prästeståndet timade avfallen till förmån för reformen
hava emellertid förändrat ställningen, och kungen har nu
klart för sig, att även om frågan skulle falla för denna gång,
detta torde komma att ske med så liten majoritet, att ett
mera konservativt förslag än detta omöjligen hädanefter
skulle hava någon utsikt att bliva antaget, samt att han i
stället löpte fara att få se ett ändå mera demokratiskt repre-
sentationsförslag framkomma. Kungen är klok nog att inse
nödvändigheten av att hålla god min i elakt spel, och han
söker nu öppet vinna röster för sitt förslag.»

Denna utförliga och mycket tydliga redogörelse överens-
stämmer fullständigt med vad man på annat håll erfar. En
av reformens motståndare, friherre Rudolf Klinckowström, an-
tecknar i sin dagbok den 20 nov., att sedan tidningarna väl
börjat meddela, hur agitationen för deputationerna verkade

1 D. v. s. deputationerna.
