NYLIBERALA PARTIET. 367

han på ett mästerligt sätt tolkade de äkta och riktiga libe-
ralernas missnöje med den hotande försumpningen och med
djärv hand skisserade ett framtidsprogram, så framsynt —
eller så vidlyftigt — att det delvis ännu inte är realiserat.

Sedan 1868 års riksdag kommit i gång, beslöt Nyliberala
sällskapet att dra till sig så många riksdagsmän som möjligt
och på det viset mera allmänt söka inverka på riksdagsfrågor-
nas lösning men att inte eljest uppträda som politiskt parti.
Blanche och åtskilliga med honom kunde sålunda samtidigt
tillhöra nyliberalerna och Lantmannapartiet.

Vid 1869 års riksdag anmälde sig emellertid Nyliberala parti-
et som konkurrent till de andra partierna redan vid utskotts-
valen, dock med mycket klent resultat. Icke desto mindre
framträdde dess medlemmar med en hel rad partimotioner.
Man försökte sålunda att med en gång få snart sagt alla sina
programkrav genomförda — eller åtminstone offentligt disku-
terade. Sällan eller aldrig har man sett ett svenskt riksdags-
parti så trofast mot sina principer. Men det hjälpte natur-
ligtvis inte. Lantmannapartiet — som nu vunnit överhand —
och Intelligensen hjälptes åt att avliva alla motionerna, och
det redan i utskotten. Det var sådana förslag som om allmän
rösträtt, om biskopsämbetenas indragning, om ordensväsen-
dets avskaltfande, om införande av civiläktenskap,' om reli-
gionsundervisningens överflyttande från folkskolorna  till
prästerskapet m. m.

Etkter denna kraftansträngning sökte Nyliberala partiet
under valsommaren 1869 breda ut sig över hela landet. Redan i
december 1868 hade man bildat en filial, »Demokratiska säll-
skapet i Skåne», och flere skånska tidningar kämpade nitiskt
för partiets sak. »Centralavdelningen» i Stockholm bedrev
genom kringskickade cirkulär en för sin tid högst märklig
propaganda, som resulterade i att en hel mängd »folkmöten»
höllos runtom i bygderna. ”Tidpunkten var också ganska
lämplig för en radikal propaganda, ty efter ett par missväxt-
och nödår rådde starkt missnöje och inte så litet oro i landet.

2 Motionen om civiläktenskapet åstadkom åtminstone ett gott
skratt, ty dess författare, en konditor i Stockholm, hade bland annat
råkat skriva: »Magistrat eller länsman avfordre såväl mannen som
kvinnan deras fllVlnan ja och samtycke till giftermålet, och varde
därpå för äkta makar förklarade.»
