378 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

sätt än tidigare generationer — och de kände också de ledande
personerna. Följden blev en i all stillhet begynnande pr a k-
tisk skandinavism. Man började inse, att likfor-
mighet i lagstiftning o. dyl. skulle vara till nytta för alla tre
länderna, och handlade också därefter.

Det utan jämförelse viktigaste resultatet av denna skandi-
navism är det gemensamma myntet, kronan. Det infördes
genom en överenskommelse mellan svenska och danska re-
geringarna i juni 1873. Norrmännen ville emellertid till en
början inte vara med. De voro även på den punkten alltför
rädda om sin självständighet. Dock var det endast med nöd
och näppe som Johan Sverdrup, ledaren för det parti, som var
mest avogt emot Sverige, för den gången lyckades förhindra
Norges anslutning till den »skandinaviska myntkonventio-
nemn». Två år senare gick förslaget igenom även i Norge. För-
delarna voro alltför påtagliga, och det sunda förnuftet vann
överhand.

Sedan dess har kronan varit gemensamt mynt för Sverige,
Norge och Danmark, till dess under världskrigets omvälv-
ningar de tre ländernas mynt fingo olika värde. Numera måste
man tyvärr åter växla sina pengar, när man passerar gränsen.
De norska och danska slantarna, som nu för tiden äro försedda
med hål i mitten för att inte förväxlas med de svenska,
tar man i vart fall inte gärna emot som betalningsmedel
hos oss.

Animositeten mellan Karl XV och hans

bror Oskar
sid. 249 sist — 250 st. 1

hade sina rötter i Oskar I:s förkärlek för den yngre, mera
behärskade sonen och fick ny näring efter Karl XV:s skan-
dinaviska äventyr 1863—64, då det glunkades, att kungen
gärna ville få successionsordningen ändrad i den riktmqgen,
att hans svärson, danske kronprinsen Fredrik, skulle bli korung
över hela Skandinavien. N
