392 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

vetenskap och konst, hur han verkade för industriella fram-
steg, för samfärdsmedlens utveckling, för förbättrade sociala
förhållanden, så är detta fullt riktigt; och riktigt är också, att
han gjorde det icke blott till namnet utan även till gagnet.
Väl kunde hans intresse ibland förefalla en smula dilettantiskt
och hans kunskaper ytliga, men så begärde man också av
honom — och han begärde av sig själv — att han som
konung skulle vara med om och förstå snart sagt allt. Och
faktiskt fyllde han i detta fall mycket högt ställda krav.
I det sjudande framstegsarbete på alla områden, som ut-
märkte hans regeringstid, deltog kung Oskar med stor iver
och framsynthet.

Inte minst intresserade det honom att visa för andra
furstar och folk, hur Sverige utvecklats och gått framåt.
Man har i våra dagar ett vaket sinne för reklamens värde. I
detta som i så många andra fall kan man säga, att Oskar II
var åtskilligt före sin tid. För hans kärva, nyktra och kritiska
folk hade det i allmänhet inte gått upp, att utställningar,
kongresser och invigningar, världsomseglingar och upptäckts-
resor hade vad vi kalla reklamvärde. Allt detta yttre väsende
föreföll den Oskariska epokens svenskar — inte minst de mera
bildade — som ett gyckelspel, som man gjorde rätt i att
skämta med.

För dem som levde med i denna tid av arbetsiver och märk-
liga resultat — vars följder vi nu uppleva — tedde sig likväl
tillvaron ganska slätstruken. För all del — det var ingen
heroisk tid, ingen tid av lysande bragder och underbara öden,
men det var en tid av oavlåtligt uppbyggande arbete, som inte
gjorde mycket väsen av sig.

Det är därför inte så märkvärdigt, att en och annan av
kung Oskars goda undersåtar funno tillvaron trist och små-
skuren. Och för att komma ifrån det trista och småskurna
gycklade man med denna tillvaro och med kungen, som
hade det felet att ge sin prägel åt tiden — eller åtminstone
att symbolisera den.

Oskar II:s regering har blivit utsatt för en av de mest svi-
dande kvicka skämtdikter, som den svenska litteraturen kan
uppvisa. Det är en parodi på Esaias Tegnérs odödliga sång
»Vid svenska akademiens femtiåra minneshögtid». Titeln ly-
der alltså: »Vid svenska akademiens hundraåraminneshögtid»
