SOSKARS TIDEVARV BÄR OSKARS DRAG JÄMVÄL.D 395

men ett litet ord här, ett annat där dra ned texten från det
sublima till det löjliga. De gestalter och den tid, som skildras,
te sig på det viset oemotståndligt komiska.

»Jag stod på Skeppsbron under Kungaborgen,
när dagens oro äntligt somnad var,

och öde lågo gatorna och torgen;

i slottets fönster såg jag landets far.

Det låg ett uttryck i de franska dragen,

som när man dansat på en Oskarsbal,

och trötthet fanns där, men jämväl behagen,

en segerkrans — men som från Norge tagen —
en blick till hälften stolt, till hälften litet skral.

Förunderliga makt monarken äger

se anden färdig så till strid som vers!

Gestalten oss sin hjältesaga säger,

fast böjd inunder apanagets pers.

Ja slik han kom från simulakerstriden,

men slik han var ock, när han göt sin själ

bland folket in vid baninvigningsfriden,

ty store andar ge sin form åt tiden,

och OSKARS tidevarv bär OSKARS drag jämväl.»

Skalden går sedan över till en skildring av denna Oskariska
&ra, varvid han även passar på att ge en gliring åt Karl XV
och hans tid.

»De gamle juvenaler hade somnat

vid bankopunsch från vigilansens dar,

som allt försökt och ingenting fullkomnat,
när kungason studentens like var.

Vad Norden evigt vill: en kung, som känner
sin värdighet, stod åter fram i glans,

och det vart ordnar ibland frie männer;
vårt riddarhus fick nya ämnessvenner,

och Emil Jonas fick sin Litteris med glans.!

I sorgdok furstemodern satt på tronen,
och spiran var en psalmbok: med var stund
det växte nya tempel i nationen

och nya präster, fast på »nådig» grund.
Vår gamla dröm om bragder och om ära

1 Emil Jonas, en ganska medelmåttig tysk litteratör, erhöll den
förnäma medaljen Litteris et artibus, för att han översatt några av
kung Oskars skrifter.
