402 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

mades Karlstens fästning, efter vars intagande två unga skönheter till
kungen överlämnade nycklarna till fästningsporten. Poeten Tammelin,
föreställande en av konungen befriad fånge, deklamerade härvid ver-
ser, som han författat.»

Hur tacksamt skulle det ej ha varit för Dardels ritstift att återge
Tammelin som befriad fånge vid konungens fötter!

Oskar II:s politiska rundresa sommaren

1875:-
Sid. 258 st. 2.

Vid 1870-talets början stod Sverige betänkligt isolerat.
Sympatierna för det olyckliga Polen under dess upprorsförsök
1863, för Danmark och för Frankrike hade tagit sig uttryck
i fientlighet gentemot Skandinaviens mäktiga grannar i
öster och söder. Den svenska pressen och skåltalarne på en-
skilda och offentliga fester hade sannerligen inte sparat på
krutet.

När kung Oskar kom på tronen, föresatte han sig uppen-
barligen att få en ändring till stånd. Under sin långa tid
som tronföljare hade han både för nöjes skull och i viktiga
uppdrag företagit lärorika utländska resor.! Han hade bl. a.

2 Kung Oskar var även senare en stor resenär både inom- och
utomlands, och alltid förde han sig på ett magnifikt sätt, som spred
glans över det svenska namnet. När hans son, den unge prins
Carl, under en orientresa plötsligt svårt insjuknat i Konstantinopel,
reste både kungen och drottningen ögonblickligen dit. Prinsen tillfrisk-
nade lyckligtvis snart nog, och kungen fick ägna sig åt att representera.
Han hade velat vara inkognito, men sultanen satte sig över detta och
mottog honom med all upptänklig heder. Men så var Oskar II också
den förste regerande europeiske monark, som gjorde visit hos »stor-
turken».

En annan period från Oskar 1I:s resor är följande. På våren 1862
vistades han och hans gemål, som då ännu voro hertigparet av Öster-
götland, vid Rivieran. Under en åktur uppe i bergen i närheten av
Nizza mötte de ett ekipage med skenande hästar, som var i överhängan-
de fara att störta ned i bråddjupet vid sidan av vägen. Emellertid hej-
dades hästarna något av ett träd. Hertigen sprang då ur sin vagn, grep
hästarna vid tygeln och lyckades hålla fast dem och räddade sålunda
en kvinna samt två barn från en hotande död. Till tack härför fick
han av kejsar Napoleon den franska »räddningsmedaljen», som han
