418 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

efter det han blivit botad från sin huvudvärk (Bd IX: 363),
ansattes han av giktattacker, och hans nerver kommo så i
olag, att han långa tider blev oförmögen till arbete.

+

Berzelius var ej blott en stor vetenskapsman utan också
en ovanligt vinnande personlighet, omfattad med stor till-
givenhet av vänner och lärjungar. Som värd var han gäst-
friheten och fryntligheten själv. Att han ägde humorns guda-
gåva visa hans brev. Hans intressen voro omfattande. De
sträckte sig även till musik och konst.

Det äktenskap, han ingick i livets höst, blev lyckligt. Ett år
efter bröllopet skrev han till sin syster: »Jag kan för dig icke
beskriva, vad livet blivit mig angenämare efter denna lyck-
liga förening. Give Gud, att hon må kunna säga detsammal
Jag hoppas det dock.> Han konstaterade även, att hans hälsa
blivit bättre. Men så hade han också genom äktenskapet
fått nya intressen, som distraherade honom från alltför över-
drivet arbete.

Med tiden togo dock åren ut sin rätt. Arbetsförmågan min-
skades, och lynnet blev ofta dystert. Mot slutet av sitt
liv var den store vetenskapsmannen delvis förlamad och led
ständiga plågor. »Mitt tillstånd är en lång väg till gravenm,
skrev han till en vän och kollega.

Svante Arrhenius
sid. 364—365

byggde vidare på Berzelius” ryktbara elektrokemiska teori,
vars innebörd var, att de elektriska och kemiska företeelserna
stå i inbördes orsakssammanhang. Svante Arrhenius föddes
år 1859 och växte upp i Uppsala, där hans far var lantmätare
och akademifogde för universitetets jordagods. Svante visade
tidigt, att han hade ett ovanligt gott huvud. Redan vid
tre års ålder lärde han sig läsa på egen hand, mot för-
äldrarnes vilja. Till hans största nöje hörde att få sitta vid
pappas sida och följa med additionen av sifferkolumnerna i
