SVANTE ARRHENIUS. 419

hans räkenskapsböcker. På det viset blev pojken snart otro-
ligt slängd i den konsten. I skolan gingo studierna undan med
fart, men vid universitetet fann han undervisningen i fysik
så litet givande, att han förlade sina specialstudier till Veten-
skapsakademiens fysikaliska kabinett i Stockholm. När han
sedan disputerade i Uppsala — år 1884 — fick han icke på
sin avhandling så högt betyg, som behövdes för att bli docent.
Alltsedan dess hade Arrhenius ett gott öga till en del »små-
påvar», i Uppsala. Men när någon tid därefter en världs-
berömd professor erbjöd honom att bli docent vid universi-
tetet i Riga, ledde det till att han fick en docentur i fysika-
lisk kemi i Uppsala. Den doktorsavhandling, som blivit så
snävt bedömd vid universitetet, fick han nitton år senare
Nobelpris för.

Arrhenius stannade ej länge som docent i Uppsala. Han
längtade ut till större förhållanden, och med hjälp av ett
stort resestipendium kunde han företa en rikt givande studie-
färd till olika länder. Det var en härlig tid för honom, en tid
fylld av både arbetsglädje och gamman i sällskap med de
många vänner, som hans begåvning och frodiga humor
överallt skaffade honom. Många år efteråt talade man vid
tyska universitet alltjämt om honom som »der Svante».

År 1891 blev han erbjuden en tysk professur men föredrog
att stanna i Sverige, som laborator och lärare i fysik vid
Stockholms högskola, där han fyra år senare blev professor i
samma ämne. År 1905 utbytte han denna befattning mot en
professur i fysikalisk kemi vid Svenska Vetenskapsakademiens
Nobelinstitut. Denna befattning tillskapades för hans räk-
ning i anledning av att han en tid förut hade kallats till
professor vid Vetenskapsakademien i Berlin. Man var nämli-
gen angelägen om att få behålla honom här hemma.

Professuren vid Nobelinstitutet upprätthöll Arrhenius i nära
22 år, till dess att även hans urkraftiga fysik sviktade un-
der en övermäktig arbetsbörda. Knappt ett halvt år efter
avskedstagandet — det var på hösten 1927 — voro krafterna
slut, och en av alla tiders främsta naturforskare gick bort,
saknad över hela världen.
