420 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Om John Ericsson.
Sid. 365—366, 369—372.

John Ericssons far hade i slutet av 1790-talet kommit till
Långbanshyttan som ung bruksbokhållare. Bra såg han ut,
och duktig var han; och så begav det sig, att han fick förval-
tarens vackra dotter och snart övertog svärfaderns befatt-
ning. Men glädjen blev ej långvarig, ty malmen i gruvan
började tryta, och år 1803, samma år som John Ericsson
föddes, måste hans far ta avsked från sin befattning som för-
valtare. Han tog nu arbete som bergsprängare och förman.
Med tiden fick han anställning vid Göta kanal-bygget.

Där fick John Ericsson sin första tekniska utbildning som
elev vid kanalbyggnadskontoret. Han både erhöll teoretisk
undervisning och fick praktisera i väg- och vattenbyggnads-
konst; och länge dröjde det ej, innan han blev anställd som
tjänsteman vid kanalbygget. Men vid sjutton års ålder be-
slöt han sig för att bli lantmätare och officer. Den som
emellertid inte tyckte om att mista honom, det var Baltsar
von Platen. Först försökte han övertala ynglingen att stanna,
men då det inte hjälpte, bad han honom i vredesmod dra så
långt vägen räckte.

Emellertid gick det bra för den unge gradpasseraren, och
vid 18 års ålder utnämndes John Ericsson till underlöjtnant
vid Jämtlands fältjägarkår. Följande år avlade han en vac-
ker lantmätarexamen och fick snart fullt upp att göra med
kartritning.

4

Den uppfinning, som särskilt drev John Eriesson att söka
sin lycka i främmande land, var en varmluftsmotor,
en maskin med upphettad luft i stället för ånga som drivkraft.
Den uppfinningen sysslade han med under hela sitt liv, och
den intresserade honom mer än någon annan. Det blev en av
den store teknikerns fixa idéer, att »caloricmaskinen» skulle
