)DEN SKÅNSKE HAZELIUS) OCH )»KULTUREN) I LUND. 425

»Den skånske Hazelius» och »Kulturemn
1 Lund.

Sid. 394.

Vad Nordiska museet och Skansen äro för huvudstaden,
det är för Sydsverige Kulturhistoriska museet i Lund, en av
de yppersta samlingarna i sitt slag i hela Europa, ja i fråga
om profan medeltidakultur är den enligt kännares utsago
oöverträffad i hela världen. »Med masurhård envetenhet och
järnenergi» — för att tala med Carl Laurin — med Hazeliusk
oegennytta och med lock och pock efter hans berömda före-
döme har intendenten Georg Karlin tillsammans med in-
tresserade medhjälpare plockat ihop dessa väldiga sam-
lingar. |

Karlin är prästson från Huaröd i östra Skåne i Linderöds-
åsens skogsbygd. »Här», berättar han själv, »hade jag, sedan
jag var nio år, gått omkring i stugorna, lekt med byabarnen,
hört alla underliga sagor och oförklarliga händelser, lyssnat
till de gamla visorna och njutit av att svänga omkring i ”jula-
lekar” och folkdanser samt tågat som stjärngosse eller burit
Maj i byn. Särskilt var det kyrkovärden Måns Larsson, som
i sin gård på andra sidan prästgårdsbäcken i prästens ”fråg-
vise påg” fått ett påhäng, som jag dock vill minnas att han
icke kände alltför tungt.

Ännu voro flera av socknens byar visserligen skiftade men
icke helt utflyttade. Kyrkbyn, Flensma och Vebäck företedde
ännu bilden av gamla byahem med kringbyggda klinegårdar.
Men ett ännu starkare minne av en gammal by hade jag från
den oskiftade frälsebyn Nösdala, Brönnestads socken i
Västra Göinge härad, varifrån vi flyttat, när min far blev
kyrkoherde i Huaröd. Här lågo de gamla timrade dubbelgår-
darna helt orubbade ulefter det smala ”byasträtet', endast
skilda av humlegårdar; här tutade ”byaheren” varje morgon
i sin lur och skramlade med sin ringstav, när han samlade
byns boskap för att driva den upp till betet på fäladsmarken;
