NATURSKYDDET. 429

ning mottages med tacksamhet.» Och snart fick »Kulturen»
— såsom museet brukar benämnas — sina första fasta in-
komster genom medlemsbidrag till en kulturhistorisk förening,
vars medlemmar också frikostigt begåvade samlingarna med
föremål och penningdonationer. Betydande anslag ha också
lämnats av staten, av Lunds stad och landstinget. Samlin-
garnas värde har under årens lopp växt till över 3 millioner
kronor, men till inköpen ha icke gått åt mer än något över
400,000 kronor.

Litteratur: G. J:son Karlin, Kulturhistorisk förening och
museum i Lund 1882—1932.

Naturskyddet

sid. 394—395

hör — framhåller Karl-Erik Forsslund — till hembygdsvår-
dens första bud. Ett hembygdsmuseum skall så mycket som
möjligt vara en bit levande liv. Därför räcker inte kultu-
ren ensam — naturen måste hjälpa till. »Idealet är ett
stycke typisk fredad bygdenatur i samband med Gammel-
gården, som dess enande ram och fasta grund.»

k

Bedrövliga exempel på naturvandalism äro en del sjösänk-
ningsföretag, först och främst sänkningen av Hornborga-
sjön i Västergötland. Resultatet blev, att ett rikt, oersättligt
fågelliv gick till spillo. Den mark man »vann» var visserligen
värd 1/, million kronor, men företaget kostade 1!/ million,
varav statens skattebetalare fingo bestå drygt en million.
Ett annat varnande exempel på hur snålheten bedrar vis-
heten är torrläggningen av Gotlands tvenne största myrar,
Martebo myr och Mästermyr, där likaledes ett rikt och intres-
sant djur- och växtliv utrotades på ett nästan meningslöst
sätt och tvenne av den svenska markens oersättliga natur-
minnesmärken förstördes. Till råga på eländet visade sig den
torrlagda marken till största delen vara oduglig för odling.
