436 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

förfallna Lessebo bruk av djupt skuldsatta ägare, men snart
»satte han fart på gistna vattenhjul och tystnande hammare
djupt inne i Smålands skogar»,.1+ Tack vare kraft och klok-
het förde Aschan också det stora företaget genom växlande
konjunkturers stormar till en storartad utveckling. Han var
en mångsidig företagare, gamla bergsrådet, och framgång
hade han med nästan alla sina olika företag. När det var
dåliga tider för industrin på Lessebo, behövde hans under-
lydande inte vara arbetslösa för det. Han satte dem i stället
till att röja och nyodla skogsmark, dika ut myrar samt bryta
och plocka sten ur jorden på hans gårdar. Ännu vittna många
mil med gärdesgårdar av hopplockad sten kring åkrarna på
Lessebo om hur stenbunden mark med svett och möda för-
vandlats till god åkerjord.

Butter och barsk var Aschan som husbonde, men hjärtat
hans var gott som guld. En dag kom en gumma och bad
honom: »Goa Bergsrådet, kom å hjälp gubben min, annars
dör han!s — »Ut med dej!» röt Aschan. Men innan gumman
hade hunnit tillbaka hem, var bergsrådet där. Luften i stu-
gan var instängd och kvav, och i den smutsiga sängen låg
gubben och kippade efter andan.

Gumman bad: »Kära Bergsrådet, ge honom litet meklamen-
terl» — »Jag ska skicka hit medicin», svarade Aschan.

Tio minuter därefter kom det två pigor med varm mjölk
och smörgås, rena lakan och en skurbalja. Sedan den sjuke
fått äta och dricka, gjorde de storrengöring både i stugan och
i gubbens säng och satte på honom en av bergsrådets egna
skjortor. Och av de »meklamenterna» blev den sjuke snart
kry.

Duktiga karlar kunde alltid räkna på bergsrådets bevågen-
het, men odågor och slarvar fingo smaka hans spanska rör,
och översitteri mot dem som råkat i nöd var han också man-
nen att råda bot på. När Johan Lorentz Aschan gick bort,
sörjdes han av många tusen underhavande, som tack vare hans
energi och förutseende hade fått sina levnadsvillkor förbätt-
rade. Stora donationer ha också bevarat hans minne åt efter-
världen.

! Citatet är hämtat ur Elis Bosgus' innehållsrika minnesskrift
över senare tiders svenska pappersbruk.
