NÅGRA RESULTAT AV DET PROPORTIONELLA VALSÄTTET. 445

stora rösträttsmöten, och dessutom var det ett verk av för-
bundets ledare, att de båda folkriksdagarna kommo till stånd.
Till sist lyckades rörelsens främste organisatör, doktor David
Bergström, med Edling som närmaste medhjälpare, att åstad-
komma en stor petition, vari över 360,000 svenska med-
borgare krävde en genomgripande reform av rösträttsbestäm-
melserna.

Men inom riksdagen visade sig motståndet alltför svårt att
övervinna. Lantmannapartiet, som tidigare varit ganska be-
näget för att gå med på en måttlig utvidgning av rösträtten,
blev sålunda år för år alltmer kallsinnigt. Därför spred sig
missmod inom rösträttsrörelsens led, och år 1900 upplöstes
organisationen.

Men man kan väl säga, att den i döden gav liv åt en ny
och mera livskraftig rörelse, ett verkligt politiskt parti med
rösträttsfrågans lösning främst på sitt program. Några av den
avsomnade rösträttsrörelsens ledande män, bland dem Edling,
gåvo inte tappt utan lyckades med bistånd från andra liberala
kretsar att inom två års tid få till stånd den Frisinnade
landsföreningen, det liberala partiets riksorganisa-
tion. Då detta kom under Karl Staaffs kraftfulla ledning,
blev det i mer än ett decennium den starkaste maktfaktorn i
svensk politik.

Några resultat av det proportionella val-

sättet.
Sid. 447.

När det proportionella valsättet första gången tillämpades
— det var vid 1911 års Andrakammarval — visade sig i
många fall dess utjämnande verkningar. Högern till exempel
hade förut haft synnerligen svårt att göra sig gällande i städer-
na. Under senaste valperioden hade av de 80 stadsrepresen-
tanterna i Andra kammaren inte mer än ett halvt dussin varit
högersinnade. Men fastän högern vid valet 1911 gick tillbaka
från 93 till 64 man, ökades antalet av dess stadsrepresentanter
till 21. Socialdemokraterna, som vid valet på hösten 1908
