460 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

nya riket> hade den verkan, att dess upphovsman av sin
egen generation nedflyttades från piedestalen som »Sve-
riges snillrikaste författare» till samma nivå som den
tidens många yrkesmässiga skandalskrivare. Oscar Wiesel-
gren har i en uppsats i Svenska Dagbladet för den 26
februari 1935 publicerat vissa detaljundersökningar rörande
»Det nya riket», vilka ge förklaringen till att boken fick en så
katastrofal verkan. För samtiden var den ingenting annat
än en rent personlig smädeskrift, riktad mot vissa männi-
skor, som väckt Strindbergs hat. Han utgöt där sin vredes
skålar över misshagliga recensenter liksom över personer, i
vilka han vädrade rivaler på kulturhistoriens eller skönlitte-
raturens fält. Den isolering, som Strindberg sedermera så
ofta klagade över, hade sina djupaste rötter i det förakt,
som »Det nya riket» ingav hans forna beundrare.

Till det märkliga med »Det nya riket» ur litteraturhistorisk
synpunkt hör emellertid, att när det väl hade växt upp en
ny generation, så tedde sig saken för den helt annorlunda.
Man hade glömt bort, vilka personer Strindberg angripit;
och att det skett med förgiftade vapen 'hade man ej heller
något minne av. Så förvandlades i den allmänna uppfatt-
ningen en skandalöst personlig smädeskrift småningom till
rent samhällelig satir.

För övrigt är det, som Wieselgren framhållit i en senare
uppsats i Svenska Dagbladet — den 16 maj samma år —,
med Strindberg så, att hans fantasi i själva verket aldrig
arbetade utan ett faktiskt och påtagligt verklighetsunderlag.
Även de banalaste och obetydligaste ögonblicksintryck gå
i minsta enskildheter igen i Strindbergs böcker. »Bakom så
gott som alla hans gestalter dölja sig personligheter ur hans
omgivning, och deras mest privata förhållanden, utseende
och vanor återfinnas ofta helt obearbetade i hans skild-
ringar.»

För den andligt ömhudade författaren till »Det nya riket»
var väl det värsta av allt, att hans egen hustru hörde till
dem, som ogillade boken. För henne var det en själslig tor-
tyr att se sin förut så beundrade make »sänka sig till sådant».
Men hans sätt att försvara sig inför hustrun bestod i att
slunga ut de oresonligaste beskyllningar mot henne: hon
höll ju med hans fiender!
