AUGUST STRINDBERG OCH SIRI VON ESSEN. 461

Harmonin inom äktenskapet bröts ytterligare ned under
det kringflackande liv i Frankrike och Schweiz, som på hö-
sten 1883 började för makarna Strindberg och deras tre små
barn.! Strindberg härdade aldrig länge ut på en och samma
plats. Men själv lassade han på hustrun alla bestyr med
biljetter, bagage m. m. Därtill hade hon att dras med en hus-
tyrann, som blev fullkomligt odräglig, om inte allt blev fär-
digt i en handvändning, eller om maten mitt under pack-
ningen inte på minuten stod på bordet. Och så att leva i
ständig ångest för att mannen vilken dag som helst skulle
kunna bli rubbad till förståndet! Hon anförtrodde sin ängs-
lan åt en schweizisk läkare, som kände Strindberg närmare,
och han förklarade sig övertygad om att hennes make redan
var sinnessjuk. Men när den sönderslitne diktaren med sin
överhettade hjärna fick vetskap om hustruns samtal med lä-
karen, hade han ögonblickligen sin slutsats klar: hon ruvade
på planer att spärra in honom på dårhus.

Så kom då året 1884 med det upprivande åtalet av »Gif-
tasv, och — vad som för Strindbergs hustru kändes mycket,
mycket värre — de förfärliga böckerna »Giftas ID och »Die
Beichte eines Thoren». Dittills hade hon, trots allt, kunnat
överse med överdrifterna och de osunda utväxterna i Strind-
bergs produktion, ja ofta kunnat skämta bort dem; men när
»Giftas II>» kom ut, hade det gått för långt. Med den nya
boken hade han tillfogat henne ett sår, som aldrig kunde
läkas, skymfat henne inför hela världen. Folk måste ju re-
sonera som så: »Vilket vidunder till hustru måste inte den
ha, som kan skriva så om kvinnan och äktenskapet» För
husfridens skull bad hon sin man att hädanefter få slippa
läsa, vad han skrev. Hon hade kommit till insikt om det

1 Betecknande för hur de kunde skaffa sig anledningar till äkten-
skapsscener är deras gräl under första tiden av vistelsen i Schweiz
om döttrarnas yrkesval. Modern ville ha dem till skådespelerskor,
men fadern vurmade för att de skulle bli präktiga barnmorskor. Efter-
som äldsta flickan då var sex år, kan man ju tillåta sig en stilla
undran, om inte den tvisten skulle ha kunnat framflyttas åtminstone
ett årtionde.

På tal härom må erinras om att när Strindberg flyttade till Schweiz,
uppgav han i ett brev till sin förläggare Albert Bonnier som skäl,
att han ville låta sin hustru avlägga barnmorskeexamen i Zärich, och
tillade: »Mina döttrar ska bli barnmorskor.»
