462 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

lönlösa i allt resonerande med honom. Det var bäst att
bara tiga.

Men metoden var farlig med en sådan herre och man som
Strindberg, som i tigandet anade dolska anslag mot hans
frihet. Så vände sig hans länge magasinerade misstänk-
samhet mot hustrun, och för den en gång allt uppslukande
kärleken började en lång dödskamp. Det hade blivit ett
behov hos Strindberg att reta och plåga sin hustru med orim-
liga beskyllningar om otrohet, tills hon blev alldeles uppri-
ven. Svartsjukan började redan då de bodde i den lilla fran-
ska staden Grez, bekant för sin svenska artistkoloni. Den
skarpsynte Strindberg såg snart, vad ingen annan kunde upp-
täcka: att hustrun var förälskad inte bara i alla herrar, som
de umgingos med, utan också i fiskarpojken, som seglade
dem, i kyparen på hotellet, i tobakshandlaren i byn, som
var till den grad närgången, att han — vågade bjuda henne
på en cigarr! Den äkta mannen drog sig ej ens för att utfråga
sina vänner om vad de visste om hans hustrus »älskare». Men
då han fick till svar, att vederbörande inte ens hört minsta
rykte om något sådant, blev han raka motsatsen till glad, och
om en stund lät han vännen i fråga veta, att han hädanefter
inte betraktade Siri Strindberg som maka utan bara som
älskarinna. »Hon får vara nöjd med det hädanefter. I säll-
skapslivet tänker jag inte ta henne med.»

Han både misshandlade och på det grövsta förolämpade
henne. Efter sådana utbrott brukade han söka ensamheten,
tills han fullkomligt hjälplös bönföll henne om att komma till
honom med barnen, så skulle han bli så snäll, så. Ack, hans
stackars pinade hustru visste alltför väl, att varje sådan
svaghetsperiod följdes av en reaktion, då han grämde sig
över att ha »förödmjukat sig,. Genom alla slags vidriga
yttringar av en misstänksamhet, som inte drog sig för att
utfråga främmande människor om hennes förmenta synder,
att spionera och lägga ut snaror för att överrumpla henne,
att bryta hennes brev — genom all den grymhet, all den
gemena råhet, som brutit fram ur den mans själ, som Siri
von Essen en gång älskat, hade hennes kärlek värkt bort och
efterföljts av förakt.

Det dröjde dock ända till 1891, innan August Strindbergs
och Siri von Essens vägar för alltid skildes. Slutet blev en
