KARL STAAFFS KARLSKRONATAL OCH DESS VERKAN. 477

ej följa honom, då han i det berömda Karlskronatalet för-
klarade, att försvaret måste förbättras. Han kände också
bittert sanningen av kung Gustavs ord till honom: »Du har
ju inte ens ditt eget parti med dig.> En av de mest fram-
stående bondeledarne inom partiet, Daniel Persson i Tällberg,
skrev till sin partivän Raoul Hamilton några dagar sedan
Karlskronatalet hållits: »Ja nu är det gjort. Han föll åt hö-
ger; han föll i famnen på Hedin.! Min harm kan ej beskri-
vas! Fullföljes det ”stora talet”, då är det slut med vårt parti;
då är det likaledes slut med vår regering. Att den förr eller
senare skulle nödgas lämna sina taburetter, det ha vi nog
kunnat förutse, men att den skulle begå självmord, det hade
jag ändå inte trott att den skulle göra.

Jag vet, att jag i dig har en vän, som inte sviker, och som
inte övergiver det rättas stig, men vi komma att stå som ro-
pandes röster i öknen. Om ock våra ”ledare” med långa, vackra
tal och skickliga formuleringar lyckas att sammanhålla Libera-
la samlingspartiet, är därmed föga vunnet, ty i så fall blir
även det ett högerparti.»

Av ett 60-tal frisinnade opinionsmöten, som vid denna tid
höllos runtom i landet, uttryckte 24 sitt förtroende till re-
geringen och dess nya försvarsprogram, men 28 uttalade sig
emot varje ökning av Öövningstiden för de värnpliktige.
Sedan riksdagen samlats, visade sig tecken på splittring även
inom riksdagsgruppen. Å andra sidan fanns det bland libera-
lerna rätt många, som vid denna tid ville gå längre på försvars-
reformernas väg än Staaff. Ej ens inom regeringen var
sämjan fullständig. De statsråd,som ogillade Staaffs försvars-
vänliga hållning, rådplägade redan om att sammansluta sig
med likatänkande inom partiet, då bondetåget kom. Nu fick
man med ens annat att tänka på. Enigheten inom Liberala
samlingspartiet blev omedelbart återställd.

1 Sven Hedin, den berömde forskningsresanden, bedrev vid denna
tid en lika kraftig som uppseendeväckande propaganda för ett stärkt
försvar.
