492 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

ena de många stridiga viljor, vilka här voro samlade som i en
brännpunkt. Att vara med om detta möte var, säger en del-
tagare, att »uppleva något av pingstens under». Nathan
Söderblom hade vunnit en erkänd ställning som en av kristen-
hetens ledande personligheter. Och det samarbete mellan
olika kristna samfund, som han skapat, fortsätter. I vårt
land stödes det av en för detta ändamål bildad sammanslut-
ning, Svenska ekumeniska föreningen.

k

De oerhörda ansträngningar, som det ekumeniska mötet
kostade Söderblom, togo hårt på hans alltid starkt påfrestade
krafter. Många bekymmer och enskilda sorger tyngde också
ned honom under de sista åren av hans liv. Men en ljuspunkt
och uppmuntran var det, när hans insatser för fredens sak år
1930 av Norges storting belönades med Nobelska fredspriset.
Hälften därav donerade han i tysthet till en fond för det eku-
meniska arbetets fortsättande och andra välgörande ända-
mål. Men han fick massor av tiggarbrev, och det smärtade
honom att icke kunna bistå alla, som behövde hjälp.

Hans bana led mot sitt slut, men oförtrutet arbetade han
för att trygga sitt livsverk, ända tills plågorna och trött-
heten blevo honom övermäktiga. En julidag 1931 skildes
han hädan. De sista ord, man hörde honom viska, voro:
»Nu är det evigheten.»

Innan Nathan Söderbloms kista sänktes i graven nedanför
högaltaret i Uppsala domkyrka, lästes enligt hans föreskrift
orden »När I haven gjort allt, som har blivit eder befallt, då
skolen I säga: ”Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast
gjort, vad vi voro pliktiga att göra.'»

Litteratur:

Tor Andåäre&2, Nathan Söderblom, kr. 6: 50.

Nils Karlström m. fl1., Nathan Söderblom in
memoriam, kr. 9: 75.

Johan Söderblom m. f1., Till minnet av Nathan
Söderblom i »Hågkomster och livsintryck av svenska
män och kvinnor», 12:e och 14:e samlingarna, kr. 7:50,
resp. 8: 50.

OlleNystedt, Nathan Söderblom, kr. 3: 50.
