34 FRIHETSHJÄLTEN GUSTAV ERIKSSON VASA.

Danmark, där Didrik Slagheck gick till mötes först en upp-
höjelse till ärkebiskop i Lund och två månader senare en
missdådares död på bålet.

För Gustav gällde det nu framför allt att bli herre över
Stockholm. Han förde sin allmogehär till Brunkebergs
ås, där galgar med döda svenska män ännu utgjorde en hemsk
påminnelse om Stockholms blodbad. Svår var den uppgift,
som riksföreståndaren nu närmast hade för sig. Skyddad
som huvudstaden var av sin starka stadsmur och slottet
därinnanför med dess mäktiga gråstensmurar, torn och vallar,
hade den aldrig med härsmakt kunnat intagas. Och nu var

z Kristians amiral, den
djärve Sören Norby,
jämt och = ständigt
M framme och - försåg
j staden från sjösidan
med allehanda förnö-
denheter och manskap.

Betecknande för

mannens glada även-
Medalj slagen 1522 till minne av Sveriges tyrslynne är följande
befrielse genom Gustav Vasa. historia från ett av

»Gustaf Ericsen gf[ubernator] r[egni] S[ue- ssa on
cie]. Protege nos Jesu.» [Gustav Eriksåon, hfms försök att und-
Sveriges rikes föreståndare. Beskydda oss, Sätta Stegeborgs slott
Jesus!] på en ö i Slätbaken.

Han hade landsatt
några hundra man, men de blevo tillbakadrivna och måste
kasta sig i sjön för att rädda sig ut till sina fartyg. »Sören
lopp ock själv i sjöm, berättar Peder Svart, »och en svensk
hovman,! benämnd lille Bengt, rände med sin häst så hastigt
efter honom, att han gav Sören fyra slag i kroppen med en
stålbågekran,? förrän hans folk grep honom vid håret och
drog'en upp ! jakten. Då hade Sören överljutt ropat och
prisat den hovman det gjorde och sade honom värd vara tio
mans besoldning; den ville han honom för visso giva, om
han någonsin vorde sig givandes i hans tjänst.»

Nästa julafton kom Sören Norby igen men blev med stor
manspillan tillbakaslagen. Han hade dock ej tappat mo-

”SJERBERG- A

1 Krigsman. — ? Vev för att spänna armborst.
