SVENSKA KYRKANS STORE REFORMATOR. 55

Det var en helt annan hjälp och tröst, som här bjöds de
förkrossade hjärtan, än I munkars och prästers vanliga pre-
dikningar. Där var det högsta dygden att av allting göra lik-
nelser, och ju mera krystade och tillkrånglade utläggningar
av texten man kunde komma med, ju mera framstående pre-
dikant var man. Till belysning skola vi taga en predikan
över bibelns berättelse om den spetälske och hövitsmannens
son. Predikans första del handlar om den spetälske, som
förklaras beteckna den syndiga människan, smittad av de
sju dödssynderna, vilka därefter avhandlas i sju underav-
delningar. Den andra delen av denna predikan sysselsätter
sig med den vanföre ynglingen. »Därigenom att han ligger,
betecknar han liderliga människor och drinkare, vilka ligga
och söla sig i sin skamliga lusta.» Att han var vanför betecknar
de lättjefulla, och därigenom att han pinades, betecknar
han de giriga. Så anföras en hel del citat om dessa olika
laster. I predikans tredje del utlägges slutligen i samma
anda den omständigheten, att hövitsmannen bad för sin son.

På det viset kunde man under medeitiden hålla predik-
ningar över vad som helst och behövde icke välja sina ämnen
endast ur bibeln. Mycket riktigt anlitades också diverse
världsliga, ja i hög grad världsliga böcker: djurbeskrivningar,
fabler och — sist men icke minst — diverse slippriga hi-
storier, som alla fingo sin högst moraliska utläggning. Så
läses i en medeltida predikosamling: »Gud är ock liknad vid
pelikanen, en fågel som giver sina ungar sitt eget blod och
med detta gör dem levande, sedan ormen dräpt dem. Så
gjorde också Gud med oss, då ormen dräpt oss i paradiset,
ty sedermera gjorde han oss levande med sitt dyra blod.
Gud är ock liknad vid salamandern, som bor i elden» o0. s. v.
Och bär denna uppbyggliga samling av utläggningar namnet
»Siälinna tröstx, det är uttytt »Själens tröst»!

Ännu egendomligare är den uppbyggelse, som hämtas av
följande predikan. »En riddare, som skulle resa utrikes,
anförtrodde sin hustru i svärmoderns vård. Efter man-
nens bortresa fattade hustrun kärlek till en ung man och om-
talade detta för sin moder, vilken för att göra henne till viljes
lät ynglingen komma hem till dem. Medan de sutto till
bords, klappade riddaren på dörren. Hustrun dolde älskaren
I sängen och öppnade därefter dörren för den äkta mannen.
