60 FRIHETSHJÄLTEN BLIR REFORMATOR.

tåg ut hans lemmar längre och längre, eller vägrade man
honom vatten, tills den brännande törsten tvingade honom
att taga på sig det brott, varför han anklagades. Ibland
sammanpressade man med tumskruvar hans lemmar, så att
benen krossades, eller man band fast honom i vågrät ställ-
ning och lät vatten, droppe efter droppe, högt uppifrån
falla ned på hans mage, eller man stänkte kokhett vatten
på honom. — Kraftigt talade Olavus Petri mot alla dessa
olika pinomedel — hela tvåhundrafemtio år, innan tortyren
avskaffades i vårt land. »Efter den bekännelse, som en var-
der pint och plågad till, skall ingen dömas», sade han. »Ty
ofta sker, att många bekänna det, som aldrig skedde, för den
pinas skull de lida.»

Allvarligt manande säger han om domarens ansvar: »En
domare skall först besinna, att han är en Guds befallnings-
man och det ämbete han förer, det hörer Gudi till och icke
honom själv. Och därför skall domaren se sig visligen före,
att han icke på Guds vägnar dömer en falsk dom. Desslikes
skall han ock besinna, att domarämbetet är till den menige
mans bästa insatt och icke för domarens eget bästa. Och
därför skall han bruka det den menige man, och icke sig själv,
till godo. Ty domaren är för den menige mans skull och
icke den menige man för domarens skull.» Än i dag stå
Olavus Petris ädla och kärnfulla domarregler som inledning
till vår lagbok.

å

År 1525 begick Olavus Petri en oerhört uppseendeväckande
handling: han gifte sig. För påvekyrkan var kärleken en
av världens onda lockelser, som prästen och munken måste
undfly — att han sedan kanske lät köttets lustar hejdlöst
bryta ut i det fördolda, det låtsade man icke om. Här kom
reformationen som en sann befrielse för mänskligheten.
Luther, denna kärnsunda germanska natur, gladde sig in-
nerligt åt allt det goda, som livet bjöd. »Kan Gud för-
låta mig», sade han en gång, »att jag i tjugu års tid pinat
honom med mässläsande, så tager han ej illa upp, att jag
någon gång i all ärbarhet förlustar mig tillsammans med goda
människor och giver Gudi äran — världen må säga därom
vad den vill.» Den I grund och botten livsglade reformatorn
