62 FRIHETSHJÄLTEN BLIR REFORMATOR.

hade funnit befrielsen ur sin ungdoms syndaångest och för-
tvivlan icke genom att döda köttets drifter — det hade
han icke förmått — utan genom att sätta dem i det godas
tjänst. Så borde ock »mannens och kvinnans lust till att
föröka sig», som Olavus Petri säger, tillfredsställas av präst
liksom lekman inom det heliga äkta ståndet, icke för lustens
egen skull utan för plikten att framalstra ett nytt släkte och
uppfostra detta till goda människor.

Olavus Petri uppfattar också äktenskapet nästan ute-
slutande som en plikt. Vad som drev honom själv att taga
det avgörande steget var nog ingen kärlek i vår tids mening.
Den kvinna han valt till maka var ej längre ung — hon
var redan 37 år, fem år äldre än han själv. Men Gud hade
ju befallt människorna att växa lill och föröka sig, och där-
för voro de skyldiga att följa detta bud. Det är ingen »kätt-
ja och flättjar, som talar ur hans ord om hur mannen får
arbeta för hustru och barn och, »när fiender för handen äro,
giva sig i döden för deras skull, att de skola sitta i frid och
rolighet». »Menz, fortsätter han, »när han så gör, gör han
Gudi en behaglig tjänst. Sammaledes är ock med kvinnan»:
hon får arbela och sträva »och i jämmer och vedermöda
föda sina barm». Men även detta är Gudi en behaglig tjänst.

Ett ofantligt uppseende väckte, som sagt, mäster Olofs
djärva steg att bryta med kyrkans bud om prästerskapets
skyskhets. Biskop Brask skrev genast till konungen och bad
denne att »sför Guds skull hjälpa detta till rättas. Men Gustav
Vasa blev honom ej svaret skyldig: »Oss tyckes av Vårt
föga förstånd underligit vara, att för äktenskapets skull,
det Gud intet förbjudit haver, är man i bann, men ibland
eder, kyrkans personer, är man för hordom, jungfrukrän-
kelse och andra flere slemheter, som -Gud haver förbjudit,
intet i bann efter påvens lag, för vilka stycken och flere
sådana Vi havom hört, att utländes begynna de mycket för-
aktade varda.s

+

Så hade kung Gustav fått en stridskamrat vid sin sida
i stormlöpningen mot påvekyrkan. Ty lika försynt som mäster
Olof var mot olika tänkande, när de hyste en verklig över-
