80 FRIHETSHJÄLTEN BLIR REFORMATOR.

Själavården inom Danviken med tillhörande gårdar skulle
utövas av »>en god och förståndig klerk>, som med tiden
fick kyrkoherdes titel. Till hans uppgifter hörde att »predika
där i kyrkan alla helgedagar och hålla där mässo, så ofta
som det behöves. Han skall ock lära och förmana de fattige
i sjukestugan åtminstone 2 resor om veckan och alltid för-
mana dem till Guds bord och till sämjo och kärlek»>.

Sysslan var i äldre tider svår och betungande. En av de
dugligaste och mest nitiska »klerkerna» yttrar år 1754, då
han ville söka sig ett lugnare pastorat: »Förutan otaliga
andra vid ett så vidlyftigt hospital dagligen förefallande
besvärliga omständigheter, som till en stor del ej anstår att
omnämna, har jag haft så mycken oro av vansinta människor
och dårar, som här finnas till myckenhet både inom och utom
dårhuset, såsom ock dårhuset och kurhuset äro tvenne rätt
oroliga och ohyggliga annexer till Danviken, de där göra
min börda nog tung.»

Även sådana hjon som voro vid sina sinnens fulla bruk
kunde emellertid bereda sin omgivning svårigheter och obe-
hag. Trätor med svordomar voro ej sällsynta bland denna
mängd människor, sammanförda från olika håll. I Danviks
skrå förekommer också bestämmelsen: »Vilken som kivar
och träter på den andra, han skall för varje resa, som han
det gör, förvisas ifrån bordet på 3 dagar. Kommer han med
sitt kiv och träta för ofta igen, miste sitt fribröd på en månad.»
Hjälpte ej heller detta, så skulle han förvisas från hospitalet,
tills han bättrat sig. »Var det ock händer, stadgas vidare,
satt några komma till slagsmål, där pust, hårdrag, blånad
eller blodvite uti kommer, däröver rätte överheten, och den
som saker är miste sitt fribröd ett fjärdingsår.

För bråkmakarne måste man slutligen uppföra ett häkte,
där de fingo mala på handkvarn och leva av vatten och bröd.

Det sedliga tillståndet inom Danviken var ej heller så-
dant, som det borde vara, fastän straffen enligt Danviks
skrå voro stränga. »Vilken broder eller systers, heter det,
osom bedriver någon uppenbar last, som är horeri, tjuvnad eller
annat sådant, han eller hon varder därföre straffad av
överheten och haver förbrutit sitt fribröd. Bedriver någon
skörhet, där icke kommer hor uti, have förbrutit sitt fribröd
en månad.. Upprepades det, så skärptes straffet först till
