DET STORA AVGÖRANDET. 81

två och sedan till tre månaders mistning av fribrödet och
slutligen till förvisning från hospitalet, »förty detta fribröd
är skickat för deras skull, som sig redeliga hålla viljas.

Till allt annat, som gjorde kyrkoherdens syssla tung,
kom också, att lönen var mycket klen. Men till gengäld
utvecklade sig den plägseden, att själasörjaren — höll krog;
och år 1653 fick han formligt privilegium därpå. »Till nå-
got underhåll i sitt hushåll» erhöll han då rätt att slåta sälja
öl, brännvin och annat slikt till de sjöfarande och andra,
som sådant begära till köpss. :

Året förut hade Danviken en kyrkoherde, som särdeles
energiskt arbetade för omsättningen av sina spritvaror —

-han var nämligen själv sin bästa krogkund. I en samtida
redogörelse för hans liv och leverne heter det, att han drack
så, att »det är intet förstånd hos honom». Han yttrar oskicke-
liga ord och förorsakar allmän förargelse. Redan efter halvt-
annat års tjänstgöring blir han anmäld för konsistorium;
men då man hotar att sätta honom i en cell, avger han i för-
skräckelsen ett löfte att aldrig mer »dricka tobak eller bränn-
vim. Han bryter dock snart sitt löfte, »slår sin hustru sönder
och samman» och blir avsatt år 1652.

Som även inrättningens föreståndare höllo krog och det
fanns ytterligare en dylik lokal på den till Danviken hörande
Siklaön, kan man förstå, hur livet i denna trakt skulle ge-
stalta sig. Och ändå fingo fattighjonen två liter öl om dagen
till maten, ja de spetälske nära tre.

Ofta klagas över det spritbegär, som rådde bland Dan-
viksfolket. »Många gåvo bort maten för brännvins, säger
Stockholms borgmästare om dem år 1699. Även sina kläder
sålde eller pantsatte de på krogar i huvudstaden. År 1754
måste Kungl. Maj:t »förbjuda allmänheten att handla med
Danvikshjon eller borga starkvaror åt dem, särdeles dem,
som äro begivna på starka drycker eller till sina sinnen' ej
väl förvarade.. På Gustav III:s tid visa myndigheterna
även benägenhet att gripa in mot kyrkoherdens krogrättig-
heter, i det man vägrar att göra den nya kyrkoherdebostaden
så stor, att den räcker även till serveringslokal.

På Karl XI:s tid fick kyrkoherden ett biträde i sitt dryga
arbete. Medhjälparen skulle vara både predikobiträde och
spedagogusi. I många av de familjer, som vistades på Dan-
