DACKEFEJDEN. 133

kristelige lärdom, som haver sin grund av Guds heliga, rena
ord, utan begära mycket av det gamla tåperit, som, Gud
bättre't, kristendomen länge nog med bedragen och begäc-
kad varit haver, som är med vigt vatten, vigt salt, vigd palm!
och annat mera, det föga duger. Så är till befruktandes, att
om Gud icke snart uppväcker allmogen till ett bättre sinne
och lydno, att de bliva en gång så stänkte med vigt vatten,
att Sveriges rike väl svider därefter, som det skedde om
långe fredag vid Uppsala och flerestäds här i riket, och att
ärkebiskop Gustav, mäster Didrik och flere sådane deras
vederlikar, de komma och förskaffa dem så mycket avlat,
vigvatten och rökelse, så att Oss alle svider i näsan efter.»

År 1542 fingo de missnöjda smålänningarne en skicklig
shövitsman eller capitenare» i bonden Nils Dacke, vil-
ken förut varit med om att slå ihjäl fogdar och därför måst
rymma till de otillgängliga skogsmarkerna på gränsen mot
Danmark. Dessa voro av ålder tillhåll för vilda »skogstju-
varov och stigmän från båda rikena, förrymda undan lagens
arm. Ett kungligt brev från Gustav Vasas senare år, ställt
till inbyggarne i Kronobergs län, »om den sköraktighet, som
bedrives av dem som bo på gränsen mellan Sverige och
Danmarka, ger oss en inblick i dessa vilda sällars liv. Ko-
nungen klagar där över att dessa män, som foro omkring och
än voro i Sverige, än i Danmark, plägade »föra ett ganska
oskickeligit och okristeligit leverne uti så måtto, att de intet
akta deras äktenskap utan taga sig det ena kvinnfolk efter
det andra till äkta, item byta och skifta hustrur med varann,
likasom man plägar handla med hästar och annan oskälig
kreaturs.

En dylik »stjuvehop» var det, som Dacke först samlade om-
kring sig. Hans egen meritlista var för övrigt än värre. Se
här en utredning i ett brev från konungen till allmogen: Han
hade levat sicke som en kristen man, utan värre än en jude
eller hedning. Som först är, att han ganska okristeligen och
oredeligen haver tilt och ofta stått uti mordstig och ihjäl-
skjutit mång fattig man, både bönder, borgare och hovmän,
item hållit varken tingsfrid, kyrkofrid eller hemfrid utan
skjutit och mördat dannemän hemma hos deras eget och på

! Vigvattnet användes som reningsmedel vid den katolska guds-
tjänsten, saltet vid dopet och palmkvistar vid större kyrkfester.
