DACKEFEJDEN. 137

bleve grön», skulle smålänningarne ej längre hålla vad de
lovat. Det visade sig också snart, att det ej var något allvar
med Dackes förbindelse. Vid ett möte, som denne kort där-
efter höll i Växjö med ombud för allmogen över allt Små-
land, befallde han dem »vid liv och hals tillgörandes» att
skaffa sig gode och starke värjor» och förklarade, »att om
det kunde honom behaga och dem vara nyttigts, så skulle
han hålla sin dagtingan med konungen. I annat fall skunde
han ännu så väl som tillförene densamme konst, nämligen
att föra krig och örlig».

Fram på våren bröt också mycket riktigt upproret ut med
förnyad styrka och grep omkring sig även bland östgö-
tarne, som — för att begagna konungens ord — voro så
sfullproppade med papisteri, jungfru Marias mjölk och Sankt
Britas uppenbarelser», att de ej vånnade vad de gjorde.
»Hela Östergötland hängde så gott som på en silkestråd»,
och konungen fruktade, att upprorsandan skulle gripa om-
kring sig även 1I andra landskap. Han bad sin gemål, som
denna tid vistades i Södermanland, och skrev även till fogdar
och slottshövitsmän att dels kläda några av sina svenner
1 bondedräkt och sända ut dem bland folket för att
utforska dess tänkesätt, dels »hemligen och på det lämp-
ligaste handla med gode, förståndige bönder eller prästmän,
två eller tre i varje socken — skulle man än giva vardera 6,
8 å 10 mark; dock så, att den ene icke visste av den andre —
att de bespanade allmogens sinne, tänkesätt och föreha-
vande, vad snack och tal bland dem vankade, så att man
icke på en gång från alle sidor bleve ansatt utan i tid varnad
för att kunna finna medel däremot».

Än mera växte Gustavs farhågor vid budskapet, att Dac-
ke trätt i förbindelse med den mäktige kejsar Karl V, som
verkade för sin svåger Kristian II. Det såg så farligt ut, att
konungen lär ha tänkt på att överge alltsammans och osköpa
sig ett grevedöme 1I Tyskeland eller annorstädes, var han
det kunde bekomma», säger Per Brahe.

Men han lyckades begränsa upproret med ett vapen, som
sällan förfelade sin verkan på Sveriges »enfaldige allmoge»:
han utsände lugnande skrivelser till allmogen i de till Små-
land gränsande landskapen Väster- och Östergötland samt
