140 ENVÅLDSHÄRSKARTAG.

och sade, att han hade förfört allmogen upp I det slätta landet
1 Östergötland».

Efter detta ryckte konungens trupper från två håll in 1
Småland, en här från Västergötland och en från Uppland.
I den senare ingick även en dalkarlsfänika, och ehuru den
knappt torde ha utgjort 400 man, lät konungen sprida ut
rykten, att den uppgick till 4,000, och att det var minsta
hopen som kom först; en större följde efter. Hövitsmannen
fick befallning att på järnbergen i Närke skaffa ett par
»de argaste sällars, som »flux kunde bruka munnem, giva
dem pengar på hand, så att de kunde uppträda som andra
hövdingar bland folket, och låta dem förkunna, att de hade
befallning av dem, som sutto hemma i Dalarne, att straffa
förräderi. Skrivelser mot upprorsmännen uppsattes i land-
skapet Dalarnes namn, men konungen ansåg lämpligt, att
de även försåges med andra sigill, såsom Gästriklands och
Hälsinglands. För dem, skriver han, »kunnen I väl finna
någre andre store insegel, dem I kunnen trycka därför, så
att det dock måtte hava ett sken och desto större anseende»s.

När nu den uppländska krigsmakten drog genom Öster-
götland in i Småland, slupo bönderna allt bredvid hopen upp
i de höge bergen och skogarna och undrade, att så mycket
folk skulle vara tilbb. På ett näs vid sjön Åsunden i Öster-
götland blev Dacke anfallen från två sidor. Under striden
blev han »skjuten med två hakelod genom båda låren», så
att han måste bäras bort. »Där blev ock störste parten av
Dackens hjältar slagne, 400 eller 5005, säger Per Brahe.
Hans hövitsman Jödde Hane blev fången och skulle steglas,
men »då han fick se steglan och såg, vad död han skulle
lida, blev han död i räddhåga, förrän hans ben blevo bråkades.

Med slaget vid Åsunden 1543 var upproret knäckt. Härad
efter härad anhöll om försoning med konungen, vilket be-
viljades mot att de lämnade gisslan för sin trohet. De upp-
roriska socknarna fingo erlägga böter, bestående dels av
penningar, dels av oxar, och mer än 1,000 »soningsoxar:
drevos följande vår upp till konungens varuhus. Sedan
den stora krigshären dragit bort från Småland, uppflammade
dock upproret här och där. Konungen ålade därför sina
befallningsmän 1I Småland att utsända tre eller fyra hopar
till fots, vardera bestående av ett hundratal trofasta karlar
