GUSTAV I, HANS FAMILJELIV OCH HOV. 151

Musik hade konungen stor lust till att höra, både människo-
stämmor och goda och lustige! instrumenter, hade ock icke al-
lenast gott omdöme därom utan var själv en artist både till
att sjunga och spela. Ibland alla instrumenter höll han lutan
för den ljuvligaste, och var ingen den afton, när han var ensam,
utan han övade sig ju däruppå.»

Man vet af samtida förteckningar över hovpersonalen,
att konungen år 1532 hade i sin tjänst tvenne italienska
slutenisters, Store Jeronimo och Lille Jeronimo, som hade
50 mark om året vardera. År 1553 hade antalet spelmän
växt till 23 och bestod förutom av »lutenister» även av pipare,
trumslagare, trumpetare, harpo- —
slagare och »fedlare», d. v. s. fiol- | -
spelare. I samband med de båda | -
italienarne må nämnas en ännu |
mera sydländsk företeelse här
uppe i Norden, nämligen Antonius
Blåman eller Morian, som år 1527 |
beväpnades med hillebard och
alltså var ett slags drabant.
Ännu 1540 var negern i Gustav
Vasas tjänst.

Vi återgå nu till Per Brahes
teckning av sin kunglige mor- :
broder: sÄndock att han uti boke- ” i
lige och andra konster icke syn- Vadstena slott.
nerligen var brukader — förty
han blev tideligen dädan ifrån avfordrad till hovtjänsten
—, så hade han dock utaf själve naturen den gåvan, att
han visste så skarpsinnerligit att döma därom, övergick
många, som där uti väl hade studerat. Vad som hörde till
konstigt handaverk, till beläte eller måleverk, konterfej,
landskap, byggning, fåglar, djur, örter och trä, proportion
och egenskap, det till att bese och grannerligen skåda och
märka, där hade han intet ringa förstånd uti.»

Konstnärer av olika slag förekomma talrikt i Gustav Vasas
tjänst under 1540- och 50-talen. Då pågingo flere stora bygg-
nadsföretag, såsom på Stockholms, Uppsala, Gripsholms,

1 Välljudande.
