154 LANDSFADERN.

ty drottningen var underlig till lynnet. Hon blev moder till
den närmaste tronarvingen, Erik. Äktenskapet upplöstes
genom hennes död på hösten 1535. Ett år därefter gifte ko-
nungen om sig med en svensk adelsdam, den fagra Marga-
reta Leijonhuvud, och bröllopet stod »med synnerligit
stor ståt, fröjd och härlighet. Låt oss se ett bjudningsbrev!
Det lyder sålunda: »Vi give eder till känna, att Vi akte i den
heliga trefaldighets namn giva Oss 1i rätt äkta stånd med
ärlig välbördig Jungfru Margareta Eriksdotter på den sön-
dagen efter Michaelis nästkommandes uti Vår stad Uppsala.
Därföre är Vår kärlige begäran, att I med Eder kära hustru
och hennes jungfrur viljen omaka Eder dit till Oss på före-
nämnda tid och ställe, görandes Eder glad med Oss och flere
Våre gode vänner, fruar och jungfrur, som där församlandes
varda. Så vilje Vi dela med Eder och dem av det goda Gud
Oss unt och förlänt haver.»

Den gången följde Gustav sitt hjärtas val, och äktenskapet
blev mycket lyckligt.

Den fagra Margareta hade förut varit trolovad med sin barn-
domsvän Svante Sture. Vid återkomsten från den utrikes
resa, under vilken lybeckarne förgäves sökt förmå honom till
otrohet mot sin konung, fann han nu, att denne tagit från ho-
nom hans barndomsbrud. I sin förtvivlan säges han ha upp-
sökt Margareta och kastat sig för hennes fötter. Men i det-
samma skall konungen ha trätt in och frågat: »Vad betyder
detta?» varpå Margareta lär ha genast svarat: »Han begär min
syster Märta till äkta». På det viset stiftades helt hastigt ett
äktenskap, som även det blev mycket lyckligt.

En god inblick 1 konungens förhållande till hans andra
gemål ger följande brev:

»Hjärtans aldra käraste Margretal

Må du veta, att jag och våre käre söner, som äro här hos
mig tillstädes, äro efter Guds nådige försyn ännu sunde och
väl till pass. Den allsmäktigaste Gud unne ock mig desamme
tidender alltid om dig och flere våre käre barn att spörja.

Yttermera, kära hjärtans Margreta, så haver Klemet skri-
vare efter din befallning undervist mig, att du aktar nu på
söndag draga ifrån Stockholm och åt Svartesjö och begärer
veta, var du skall komma till mig. Kära Margreta, giver jag
