158 LANDSFADEEN.

liga brev: »Vi have fått de pärlor, som du Oss tillhanda skickat
haver, Jakob. Så ändock där äro icke stort flere ibland än
tu eller tre, som något duga, må du dock likväl vinnlägga dig
att köpa upp alle de pärlor du överkomma kan och besynner-
ligen dem som något duga. Och må du giva dem, som taga
samme pärlor, något när skäl för dem, efter som de äro gode
till och de äro vane få av androm, på det att de icke skola
styggas vid att sälja Oss samme pärlor heller än andre. Du
vill också fliteligen vinnlägga dig att förhöra om sådant i
Medelpad och flerestäds, där älvar äro. Och se till, att du
handlar troligen med Oss i den måtton, så att du icke
stinger de bäste av vägen och sänder Oss de ringastel

En hel stab av hantverkare var naturligtvis anställd
vid hovet. Det kan ha sitt intresse att se ett kontrakt för
en sådan man: »Vi Gustav göre vweterligit, att Vi Jakob
Mechelborg uti Vår tjänst för en hovskräddare anammat
have och have honom årligen till lön och underhåll åttatio
mark örtugar lovat och tillsagt, desslikes en hovklädning till
sig själv och en hovklädning och sexton mark örtugar oppå en
knekt, sammalunda två pund råg och fyra pund korn. Där-
emot skall han vara förpliktig årligen att göra oppå det aldra
flitigaste tillredo hovklädningen till Vårt hovfolks och tjä-
nares behov och veta göra god besked och räkenskap, huru
mycket kläde och annat till var klädning anammat bliver.»

Hovsnickaren Jakob Snickare avlönades mera invecklat
och rikligt, nämligen med »etthundrade mark örtugar, eng-
elskt kläde tio alnar, malt fyra pund, råg fyra pund, oxe en,
svin etit, får två stycken, smör en halv tunna, lax en halv tun-
na, strömming en halv tunna, torsk en halv tunna, finske
gäddor sex LE och fritt hus och våning».

x

Man får icke föreställa sig Gustav I såsom residerande på
Stockholms slott. Nej, Sveriges konung var av ålder hänvi-
sad att leva på kronans gods, som lågo i olika trakter av
riket. Mest blev det naturligtvis på de större godsen med de-
ras befästa slott som konungen höll hov, och bland dessa
slott var Stockholms dock blott ett, låt vara det förnämsta.
