PHAN SOM VÅRT SVERIGE MURAT.d 167

Inkomsterna av de 12,000 hemman, som kyrkan fått av-
stå, använde han till största delen för landets försvar. Nu
behövdes ordnade och övade knekthärar. Ty varken bonde-
uppbåden eller de beridna adelsföljena kunde göra samma
nytta som förr, sedan eldvapen mer och mer kommit i
bruk. Gustav glömde ej lärdomarna från befrielsekriget.
Bönderna, säger han en gång, »gå väl ut ett skov, men
när matsäcken göres tom, då förlöpa de, ehuru stor nöd
och trång på färde ärm. Å andra sidan voro landsknek-
tarne ett dyrfött och svårhanterligt »sällskap».

Av desså skäl föranleddes Gustav Vasa att skapa en stående
här av infödda krigare. Man valde ut vapendugliga unga
män från olika landskap, främst dock dalkarlar, bergsmän
och smålänningar, vilka ansågos för de bästa krigarämnena.
På det viset framväxte i vårt land en nationell här på en
tid, då landsknektarne i Europas övriga länder voro den
fredliga befolkningens plågoris.

Angående manskapets behandling utfärdade konungen år
1552 följande öppna brev till rådet, frälset och samtliga
fogdar i hela riket: »Ingen av adelen, fogdar, skyttar eller
andre skall underkuva, pucka eller illa traktera Våre knek-
tar, synnerligen de som ulti Vår tjänst nyss antagne äro
eller härefter bliva kunna, kallandes dem tröskare, bur-
bänglar! och andre obekvämlige namn, för det de tilläven-
tyrs icke så skickelige äro, som de där längre tjänt hava
och varit under hopen.» I stället borde de lära och un-
dervisa dem, vad ära och redlighet kräver och vad Krigs-
bruk är, låtandes dem ock understundom lära skjuta och
annat vad därtill hörer, uppå det att den ene såväl som
den andre Oss och Sveriges krona med tiden nyttige och
tjänlige bliva kunna.»

Konungen lät även sörja för sjöförsvaret och handelns
beskydd genom att bygga en god flotta. Så tillämpade han
den gamla beprövade regeln: vOm du vill ha fred, så rusta
dig för krig.» Men själv undvek han krig så länge det
var möjligt. Och krigsfolkets underhåll var en beständig
källa till bekymmer för honom. Det oaktat gav han några
svenska herrar, som skulle resa till Danmark, den förhåll-
ningsordern, att om man tillsporde dem, varför konungen

! Bondbänglar.
