HAN SOM VÅRT SVERIGE MURAT.» 173

lotterna icke kunde föda sina ägare. Konungen uppmanade
I stället allmogens söner att taga upp nybyggen i de stora
skogsmarkerna, särskilt i Norrland och Finland. Följden
blev också, att mycken ny mark lades under plogen. Lan-
dets välmåga växte och därmed skatterna till kronan.

Där förmaningar ej hjälpte, där hotade han med straff.
Han ålade fogdarne att skaffa dikare åt dem som vanskött
sina hemman, som »låtit skog växa i ängen och illa dyngat

Tröskning på logen.
Ur Olavus Magnis arbete om Norden.

och farit med åkerm. Ägarne skulle både betala arbetslön
och erlägga böter. Vad konungen ansåg sig ha rätt att göra
med bönder, som vanskötte sin jord, visar följande utta-
lande: »Bönderne låta sig tycka, att efter de äro med lagligt
arv, köp eller eljest komna till sina hemman, måge de väl
fara med dem, huru dem synes, bygga dem upp eller röta dem
ned. Där svara vi så till, att så länge de hålla sådane kro-
nans (!) hemman vid makt, då måge dessa väl höra dem till;
men när det icke sker, då höra de Oss och Sveriges krona
till»> Här möta vi alltså för nära 4 århundraden sedan I
fråga om jordbrukares skyldigheter, grundsatser, vilka på-
minna om den lagstiftning, som nyligen gjort sig gällande
t den norrländska vanhävdslagen.
