SHAN SOM VÅRT SVERIGE MURAT.» 175

marker!? humle, på det att du, när jag härnäst besöker dig,
icke må undfägna mig med ditt förgiftade porsöl.»

Även för trädgårdsskötsel nitälskade kung Gösta. Redan
1531 finner man en »örtagårdskona» upptagen bland folket
på Stockholms slott. Tretton år senare hade befattningen
blivit så pass krävande, att därtill behövdes två innehavare.
Följande år omtalas flera till Stockholms slott hörande träd-
gårdar, till vilkas skötsel inkallades en tysk vid namn Hans
Friese, vilken måste ha varit en mångkunnig man, eftersom
i hans kontrakt finnes stadgat, att han ej blott skulle ha
uppsikt över trädgårdarna utan även under vintern väva
lärft och dräll åt drottningen. Den förnämsta av köks-
trädgårdarna synes ha varit »kålgården» på Norrmalm, från
vilken år 1546 lämnades till slottet 10 !/2 tunnor rödlök och
något över 2 tunnor morötter. Under tidernas lopp utvid-
gades dessa trädgårdsanläggningar, och vid Stockholms ladu-
gårdar drevs odlingen av köksväxter I ett för den tiden gan-
ska stort omfång. Vid gamla och nya ladugården upptages
I räkenskaperna nästan varje år en skörd av 100—150 tunnor
kål, och rovor lämnade flera år en avkastning av 30—100
tunnor.

Att döma av ännu bevarade räkenskaper torde fruktträd-
gårdar ha funnits vid de flesta stora kungsgårdarna. Där
odlades äpplen och päron samt mera sällan plommon, krikon
och körsbär. Den förnämsta av kungsgårdarna var även på
detta område utan tvivel Gripsholm.

Hand i hand med Gustavs intresse för åkerbruket gick en
ivrig verksamhet att förbättra

Boskapsskötseln.

Till bhästavelns höjande införskrev Gustav Vasa
shovmanshästars? från Danmark och »friisers» från Holland,
vilka uppställdes iI stuterier eller »stodgångar», som det hette,

! En mark ung. = ett skålpund. — ? Ridhästar för krigsbruk.
