184 LANDSFADERN.

Så skolen I veta och fullkommeligen förlita eder däruppå,
att Vi ingalunda vilje hava't så gjort; och skolen I föga
tack eller gunst förtjäna uppå att I så handlen med kronans
berg. Därföre bjude Vi eder ännu vid Vår stränga näpst
och vrede, att I viljen taga eder saken med samma bergsar-
bete annorlunda och flitigare före, än nu i denna förlidna
tid skett är, så framt Vi icke skole låta tänka där annat
till. Därefter mån I fullt och fast rätta eder.»

Kort därefter fick bergsfogden därstädes följande upp-
sträckning: »Oss förundrar icke litet, att där vid berget går
så mäktigt ludet och skamliga till, både i ena måtton och
andre. Ingen akt eller tillsyn är där heller med, utan bergs-
männen, smältarne, hyttevaktarne och all man bruka och
handla som de vilja själve. I desse andre förlidne år have
Vi fått fast mera silver av en rotekarls rote, än Vi nu bekom-
ma av ett helt skifte, det Vi nog med det medföljande re-
gister och sedlar bevisa kunne. Vad orsaker där är till, må
du bäst veta, som därmed dageligen umgås och alltid giver
så stora förtröstningar. Oss fruktar nog, att större skalk-
heter där vid berget på färde äro, än Vi ännu besinna eller
betänka kunne, evar det finns igen. Därföre vilje Vi dig till
det högsta förmanat och bjudit hava, att du vill taga dig
saken med samme bergsbrukningar annorlunda och fliti-
gare före, än härtill skett är, aktandes nogare på brädet!
både med tillmakningen, utsovringen, smältningen och
synnerligen med sölvblyet, att det icke bortstulet bliver
eller under ugnarne nedrinner. Och bjude Vi dig, att du på
Våre vägnar skall taga alle hyttefogdarne, som vid bergs-
manshyttorna vakta, vid halsen eller ock uti en fast och
nöjaktig borgen, skickandes dem oförsummeligen hit ut
till Oss, att Vi själve kunne handla med dem och få höra,
vad brister där på färde äro. Vi have stort tvivelsmål på
samme hyttefogdar, att de icke skicka sig rätt i saken, ef-
ter de alltid få så store gåvor och skänkningar av bergs-
männen.»

Är 1552 var prins Erik där uppe för att hålla ett öga på
den »försummelse och otrohet», varöver den gamle konungen
! Hållande noggrannare uppsikt.
