EN PRAKTISK NATIONALEKONOM. 199

Stränga åtgärder behövdes härvidlag, ty förhärjande elds-
vådor voro ej sällsynta. Så nedbrunno år 1552 alla hus mel-
lan Norreport och Gråmunkegränd, och knappt två år där-
därefter »brann Södra malm utav av vådeeld»>.

»Borgmästare och råd uti Stockholm», hette det vidare i
stadgan, »skola ingalunda tillstädja, att någre sjuke uti
stadsportarne eller oppå gatorna ligga skola, för stank och
ond lufts skull, därav månge sjukedomar uti staden föror-
sakas pläga, utan låta dem som förlamade äro komma in
uti spetalen och där bliva försörjde med vad del de kunna
hjälpa sig med, så att de icke någon nöd av hunger och törst
lida måtte. Skola de ock med det första låta tillreda hus
vid Danneviken, att de fattige måtte bliva dit skyndade och
förfordrade.

Allmänlige begravningar skola härefter havas på norra
och södra malmarna oppå de platser, som därtill bäst tjäna
kunna, däromkring ock så byggas och tillpyntas måtte, att
svin och andre oskälige kreatur av samme platser utestängde
och utelyckte vara kunna.»

En praktisk nationalekonom

var kung Gösta ut 1 fingerspetsarna. Överallt sökte han
med sin skarpa blick spana upp nya näringskällor, som kun-
de utnyttjas till rikets förkovran. »Du vill också låta rånn-
saka eljest där i landet, om där icke finnes några malmberg»,
skriver han en gång till fogden i Ångermanland och Medel-
pad. »Vi skole dock aldrig annat tro, än att där finnes ju
sådant, var man vill fliteligen rannsaka därefter.» Och hur
betecknande är ej följande skrivelse till hövitsmannen på
Kalmar slott, Germund Svensson Somme, år 1553:

»Skall du veta, Germund, att Vi have nu dragit utmed
skärjegården, både uti Stranda härad! och här uti Tuna
län,! och mångestäds förnummit ganska sköne tillfällen
både till hamnar och fiskeri samt mycken nyttig skog. Det-
ta hava bönderne, som uppå denna väg boendes äro, icke

1 I Småland.
