210 LANDSFADERN.

att du söker mera ditt eget gagn och bästa än Vårti, skriver
han en gång till en fogde. Och vid ett annat tillfälle heter
det: »Det är Oss sällsamt, att du alltsammans, som upp-
buret är, behåller där på slottet och slukar det alltsam-
mans in, likasom det fölle i en brunn, där intet bottnade.»

Typiskt är det förmaningsbrev, som fogden på Tavaste-
hus fick år 1552 att hålla bättre uppsikt över »avelen, som är
med smör efter korna, ostar efter fåren, desslikes också ull
efter fåren, item med kalvar, lamm och grisar. Sammaledes»,
hette det, »må du tänka på till att så linfrö och hampefrö
till slottets och Vår fateburs förbättring, såväl som du gör
oppå din gård till ditt eget behov. Du vill också låta Oss för-
stå, vart du haver gjort av de fjäder, som dit till slottet
komne äro, efter där finnes näppeligen på ett räckebolster!
eller huvudbolster vara gjort,” så länge du där befallningen
haft haver; och vete Vi dock väl, att dit till slottet är årli-
gen mycken fågel kommen både utav häraderne, så ock som
slottets egne vildskyttar skjutit hava.» Därför ville konungen
nu, att hans fatabur skulle »förbättrad bliva både med räcke-
bolster, huvudbolster, bänkedynor och hyender, item täcken,
lakan och annat sådantx, vilket årligen borde levereras till
Stockholm, Gripcholm eller annorstädes. Ävenledes skulle
fogden tänka på att för konungens räkning köpa upp skinn-
varor, »synnerligen loskinn, älgehudar och gode rävskinns»,
samt att leverera någon lax till Stockholm »och icke allt
där vid slottet förtära'ns.

År 1554, när det var »svår och dyr tid i lardets, utgingo
flere skrivelser till ståthållare och fogdar att hushålla med
födan. Ståthållaren på Kalmar slott fick en anmaning att
hålla »ett måtteligit borgeläger» och hellre »göra folket nå-
gon undsättning, därmed de kunna bärga livet, än att fodra
all säden upp för hästar, som sig uti gräs väl behjälpa
kunna, när sådan nöd förhanden är. Därföre må duw, heter
det, oinge flere hästar hålla på stall, än som enkom sköne
och utvalde äro, och fodra dem ändå måtteligen med korn,
brukandes med ibland hackelse och annat vad man kan.»

När landsfadern gick igenom »registretr, d. v. s. förteck-
ningen, över slottsfolket på Stockholm, fann han sig föran-
låten tillskriva ståthållaren på slottet därom, »att en part

! Långbolster. — ? Vara arbetat på, vara förfärdigat.
