RYSKA KRIGET. 223

krigiska äran hur det ville, ty, såsom hans sändebud i Moskva
uttryckte sig, »vår herre konungen älskar icke mycket hår-
klyverier i denna världen eller ett högt namn för sig». Tsaren
var ej heller obenägen mot att få slut på kriget, vändock han nå-
got skarpt och trotsigt konung Gustav tillskrev, såsom de rys-
sar alltid pläga göra», säger den förut citerade historieskrivaren
Tegel. Den 21 februari 1557 anlände en ståtlig svensk fredsbe-
skickning till Moskva, medförande dyrbara gåvor till tsaren

x_k
l Å & s
VAON,
—xiia;ta ? *&XÄ%&, p

-. IR VG
M A S d LJ ':
N m

_.! _

Q&*Ot

M %m'.-i -

V /NAS mxxxmwxxxxxmwwxw&wx xmxmxxxx
A

n - A ÖÖÖ .

G

M d

Dryckeslag med kåsor.

och hans omgivning, nämligen »ett stort credentzekar» med en
segergudinna på, »någre kåsor och andre sölvstop» samt »en hop
svarte rävar och bävrars. Den 24 fingo de företräde hos tsa-
ren eller, som han i Sverige kallades, »storfurstem»; och sedan
skänkerna överlämnats, blevo de undfägnade med en måltid,
»där all ting på det ståtligaste både med rätter, drycker.
dryckekar och käril tillpyntade voro», berättar Tegel. Därpå
blevo de »avfärdade till deras härbärge igen, dit storfurstens
egen skänk kom med åtskilliga slags mjöd och drycker, som
storfursten med sine egne dryckekar till dem sändes. Sedan
förhalade ryssarne underhandlingarna ända till den 9 mars
under föregivande att det nu var fastetid, varför »storfursten
