224 OVÄDERSMOLN I ÖSTER OCH SÖDER.

fastade och levde gudeligen, så att han i den tid ingen handel
företaga plägade».

Den 2 april ledde emellertid underhandlingarna till en fred
på 40 år. Fredstraktaten var uppsatt i den vanliga övermo-
diga ryska stilen. Det hette, att svenske konungen genom
sina sändebud hade »bönfallit tsaren att avlägga sin vrede
över att svenskarne vid gränsen hade förbrutit fredsbrevets,
och att tsaren hade»benådat»den svenske konungen och befallt
sina ståthållare i Novgorod att hålla fred med honom i 40
år. Gustav Vasa brydde sig dock ej om det förödmjukande 1I
ordalagen. Han var bara nöjd att ha fått fred igen. Anled-
ningen till att tsaren blivit fredligt stämd var den, att han
hade planer på ett annat land, som lockade hans erövrings-
lystnad. Men därtill återkomma vi i annat sammanhang.

På hösten 1556 hade Gustav avsänt en beskickning till
England för att söka göra slut på den handel, som nyss börjat
mellan detta land och Ryssland över Dvina vid Norra is-
havet. England regerades då av Maria, som för sina förföl-
jelser mot protestanterna blivit kallad »den blodiga». Sände-
buden hade i uppdrag att inför henne framhålla, hurusom
oemellan desse tu höglovlige konungariken Sverige och Enge-
land hade utav ålder och besynnerligen för någre hundrade år
sedan varit en stor vänskap, handel och vandel, så att bägge
rikenas inbyggare hade sig därigenom ganska rikeligen för-
bättrat, såsom utav gamle historier och eljest nogsamt be-
visligit vars. Dessa förbindelser skulle svenske konungen in-
genting ha emot att stärka genom handelsförmåner för engels-
männen, om han kunde räkna på liknande fördelar för sina
undersåtar i England. Men nu utgjorde den engelska segla-
tionen på Ryssland runt Norge ett hinder, enär ryssarne
därigenom erhölle allehanda varor, genom vilka de bleve
sförstärkte och uppväckte till att göra alle omliggande her-
rar, furstar, land och städer skada och fördärv».

Nu kunde konungen dock ej tänka sig annat, än att denna
handel på Ryssland kommit till stånd därför att man i Eng-
land ej kände till, hur Ryssland var sinnat mot sina gran-
nar. Men han ville ej dölja för drottning Maria, att »ett
ärftligt och inbundet hat och ondska haver alltid varit uti
de ryssar, som kallas muskoviters, mot både svenskarne och
