232 OVÄDERSMOLN I ÖSTER OCH SÖDER.

är den störste och bäste delen utav hele världem. Däri-
från hade han trängt in i Europa, »det hela Grekland inta-
git och det sköna konungarike som är Ungern platt förhärjat,
ja ock intill de tyske gränser och Östersjön så när kommit,
att väl möjeligit vore, det han ock hit till oss komma kan,
om man honom intet starkt emotstånd görandes varder.

Men vad som samme turk, där han överhanden bekommer,
för gruveliga missgärningar och tyranni med mördande, rö-
vande och brännande efter hans djävulske och gamle sed-
vänja driva och göra plägar, haven I tillförene hört. Förty
han gör icke som en annan, kristelig fiende, som mest, sedan
sig ett landskap givit haver, folket förskona plägar. Men
turken, uppå det han ju den kristelige tro och namn platt
om intet göra måtte, förskonar ingen, skändar, låter ock
våldtaga hustrur, jungfrur och änkor, dräper barnen i mo-
derlivet, sätter de oskyldiges huvud uppå spetsuddarne,
låter sine hästar äta utav de döde, ihjälslagne och uppskurne
kroppar, uppbränner alle byar och städer; och är på slik
hans tyranni ingen ände, till dess han allt utrotat och fördär-
vat haver och landet igen besätter med hans egne turkiske
hundar.>

Därför borde även Sveriges folk taga del i hjälpskatten,
sförty», heter det, »I kunnen det väl betänka, att om Kongl.
Maj:t, vår allernådigste herre, icke som andre herrar och
furstar slik kristelig tillhjälp göra ville, så skulle vi allesamman
uti ett sådant skri och rykte komma, att vi svenske platt
okristne vara skulle, så att vi sedan utav hele världen
förkastade och till evig tid föraktade blive, och desslikes,
om oss själve med tiden någon nöd utav de ryssar eller tur-
kar uppå komma kunde, bliva vi utav alle man förlåtne».

Någon hjälpskatt mot turken behövde emellertid aldrig
upptagas i Sverige.
