246 GAMLE KUNG GÖSTAS SISTA TID.

N. F. Ödberg, Om prinsessan Cecilia af Vasa; häft.
kr. 3: —

Brev av Gustav Vasa, ett urval av Nils Edén; häft.
kr. 3: 75.

Samtliga Gustav Vasas brev finnas i Konung Gustaf
den förstes registratur, som utgivits i 29 delar; häft.
kr. 215: —

Landsfadern tager avsked av sitt folk.

han ständerna samman till Stockholm för att taga
avsked av sitt svenska folk. Den vördade lands-
fadern intog sin tron med de äldsta sönerna vid sin sida;
den yngste, den nioårige Karl, stod vid faderns knän. För
sista gången fick folket höra hans vältaliga stämma, då
och då bruten av tårar. »Käre gode svenske män», sade
han, »I sen väl, att jag nu står här i ett kungligt palats.
Men oss bör icke förgätit hava, att för fyrtio år sedan syn-
tes detta för alla människors ögon omöjligt, när jag gick i
skog och skjul,! klädd i en vadmals klut, drack vatten och
åt ymkeliga.? Men denna förändring var jag för ringa till
att uträtta. Ty bekänner jag, att den himmelske barm-
härtige Gud har det underliga själv uträttat, vilken ofta
plägar taga en ringa makt och därmed slå ned höga förböl-
jande hjärtan med, han som tog den ringa ynglingen konung
David, som var sin faders fåravaktare, och gav honom se-
ger mot den store och väldige Goliat, upphöjandes ock se-
dan samme David till kungligt stånd och ära. ' Alltså har
ock Gud mig, ovärdig man, härtill lycksaligen hulpit, och
det icke för min skull utan för eder skull, I gode svenske, på
det I av hjärtat skullen ägna honom en evig tacksägelse.
Käre gode svenske män, huru jag än har stått eder före,?
beder jag, att I hållen det till godo. Är något gott uträttat,
då har Gud gjort det. Tacker honom därföre!l Men om nå-
gon brist och fel har varit i regementet, då vill jag gärna
bedja: gören för Guds skull och förlåter mig det! Dock
skall Gud vara mitt vittne, att icke är det skett av

! Gömslen. — ? Detta är det enda uttalande, som finns bevarat,
av Gustav Vasa själv om hans äventyr i Dalarne. — ? Regerat er.

NÄR gamle kung Gösta kände slutet nalkas, kallade
