260 ERIK XIV.

1560 tog han avsked av den gamle, som då låg på sitt sista
sjukläger; men prinsen hann ej längre än till närheten av
Älvsborg, förrän han träffades av underrättelsen om faderns
död.

Han vände därför genast tillbaka och stämde vid alla natt-
läger allmogen i trakten sig till mötes för att mottaga dess
hyllning och trohetsförsäkringar. Därför gick resan långsamt,
och det dröjde in i november, innan den nye konungen var
tillbaka i sin huvudstad. Därpå följde faderns högtidliga
begravning i Uppsala, och först efter jultiden, sedan Erik
återvänt till Stockholm, kunde han mera ostört ägna sig åt
regeringen.

Vilken skillnad mellan den välmående och välrustade
stat, som Erik övertog, och det »söde och förlamade rike»,
som den landsflyktige Gustav Vasa en gång frigjort från
den mäktige härskaren över tre länder! Det är ej många
regeringar, som börjat under så ljusa förhållanden som Erik
XIV:s. Men vilken skillnad mellan den i livets hårda skola
prövade fadern och konungasonen, uppvuxen i hovets glansl!
Litteratur till Gustav Vasas söners historia: Sveriges historia

intill tjugonde seklet: avd. IV. Häft. kr. 7: —,;
inb. kr. 9: 75.

And. Fryxell, Berätteiser ur svenska historien:
Bd I; inb, kr. 6: —

Kröningen.

liksom anlagda på att visa, att en annan tid var kommen
än den gamle landsfaderns sparsamma regemente. Nu
utvecklades en prakt, så slösande, att alla, som fingo vara med,
fylldes av häpen undran. Från Antwerpen och London hade
införskrivits allt vad kostbart fanns i kläder, vapen, käril
och prydnader, hela kistor fulla med pärlor, ädelstenar och
klenodier och slutligen även snågra sällsamma djur till skå-
despel: lejon, uroxar, kameler, 100 kaniner och vad annat
som man kunde tänka i Sverige främmande vore»p.
Deltagare i festligheterna berätta, hurusom konungen från
Flottsund, dit han sjöledes färdats från Stockholm, red in

REDAN festligheterna vid Eriks kröning i Uppsala voro
