KRÖNINGEN. 263

och mottager spiran, äpplet och svärdet, allt med motsva-
rande böner.

»När nu konungen så satt I sitt majestätov, ropar härolden
bakom honom två gånger: »Nu är den stormäktigste, hög-
borne furste och herre Erik den fjortonde smord och kallad
till Sveriges konung.» Församlingen svarar: »Gud give vår
konung lycka och salighet. Honom ske lycka och långvarigt
regementel» ”Trumpeterna smattra, och skotten dåna från
slottsvallen.

Akten slutas med den aroniska välsignelsen, läst av ärke-
biskopen från altaret.

Efter kröningen framträdde Svante Sture, Per Brahe
och Gustav Johansson Tre rosor, Ture Jönssons son-
son, för konungen, som omgjordade dem med ett förgyllt
svärd och lät utropa dem till grevar. Därefter blevo nio
andra herrar upphöjda till friherrar. Den nye konungen
ville kantänka visa andra furstar, att han ej var sämre
än de utan kunde omge sig med ett lika förnämt och ly-
sande hov som de flesta andra härskare.

Grevarne fingo av konungen mindre områden som förlä-
ningar. Genom dessa och andra ynnestbevis hoppades Erik
vinna adeln på sin sida mot hertigarne, vilkas stora makt
han fruktade. Därför hade han genast vid sitt tillträde till
regeringen minskat brödernas rättigheter inom hertigdömena
och förvandlat dem från nästan självständiga furstar till
konungens undersåtar.

När konung Erik slutligen vunder spelande och diskante-
rande» åter trädde ut ur kyrkan, var det redan afton. Före
Hans Majestät gick nu en man, som hela vägen »ur en silver-
kittel strödde ut pengar bland allmogen till några tusende
marker,. På ett ställe vid vägen stektes till folkets förpläg-
nad en hel oxe, ur vars sidor kalvar, får, gäss, höns och andra
fåglar stucko, fram sina huvud. På andra ställen stodo hela
sbryggepannor, fulle med suden! mat, färsk och gammal till
allmogens behowv»; läckra stekar sutto på spett, och från bord
I långa rader kunde man smörja kråset med härliga pastejer.
Öl och ädelt vin strömmade ur konstgjorda brunnar, liknande

! Kokt.
