268 ERIK XIV.

tvingade sig till några fartyg mot faderns befallning, samt
allvarligen förmana ej blott besättningarna på de skepp,
som lågo där, utan även adeln i Småland och Västergöt-
land, »att de icke följa Våre barn efter uti de styc-
ker, som emot
Vår vilje vara
kunna.

-.Svante Stu-
TE; resSOmi slivar
hövitsman på
Läckö slott, och
Gustaf Olofs-
son Stenbock,

ståthållaren
över Västergöt-
land, blevo
ävenledes ålag-
da att göra allt
vad de kunde
för alt »för-
hindra samme
fåfänge resa
och farlige ut-
färd».

Erik gav sig
emellertid ej,
förrän han utverkat sin faders tillstånd till giljarfärden.
Resan avbröts dock genom Gustavs död. Då avsände Erik
sin kansler, Nils Gyllenstierna, för att underhandla med
Elisabet. Men dessutom skickade han ett handbrev med en
engelsk lycksökare, som kommit till Sverige för att speku-
lera i konungens kärlekskrankhet. Under sken av att äga
inflytande hos Elisabet lurade engelsmannen den huvudyre
Erik att köpa av honom en samling dyrbara juveler och andra
kostbarheter att föräras ej blott åt Elisabet utan, på engels-
mannens inrådan, även åt hennes mest inflytelserika hov-
damer.

Det brev, som äventyraren förde med sig till sin drott-
ning, slutade med en bevekande bön till henne att nu giva
sin tillbedjare det efterlängtade svaret. »Jag beder Eders

, E
Papen. Broderi på Erik XIV:s tronhimmel.

